Inspirerande bokutgivningsvägar och gammal skåpmat

Nu har jag landat och smält alla intryck från Författarkliniken 2015. Ska jag vara ärligt, vilket jag givetvis ska vara, så tyckte jag att workshopsen inte gav någon större behållning. Jag gick på föredraget om Research av Ingrid Elfberg och ytterligare ett föredrag om Att skriva fantasy. Inget var nytt. Allt hade jag redan läst eller hört om tidigare. Detta beror mer på mig och mitt sug efter kunskap än om föredragshållarnas förmåga och kunskaper. Jag läser gärna i alla möjliga forum om hur man skriver ett supermanus och till slut finns det nog inte så mycket mer nytt att tillföra.

Däremot var författarnas framträdanden enormt inspirerande. Deras väg till utgivning var minst sagt olika. Pe Kå Englund ville inte ens bli utgiven först för han ville inte bli som sin morfar som skrev på en bok och var sådär märkligt udda och konstig. Vad alla författarna pratade om kan ni gå in på Lennart Guldbrandssons hemsida och läsa om. Han var en av författarcoacherna som var med i panelen med lektörer som svarade på många bra frågor från publiken. Han har för övrigt skrivit en imponerande sammanfattning av Författarklinikens båda dagar i två olika inlägg. Väl värda att läsa. Även bloggen i övrigt som jag följt en tid tillbaka.

Så vad tar jag med mig efter de här dagarna?

  • Att jag har gjort ett gediget researcharbete som jag ska vara stolt över
  • Att ingen väg är den andra lik till utgivning och att det händer när man minst anar det.
  • Att det är värt att lägga tid på bloggande och skapa kontakter den vägen.
  • Att jag ska våga prata mer om vad jag skriver.

Den sista punkten har jag haft svårt för. Det har nog kanske de flesta. Här på bloggen har jag valt att inte nämna så mycket om handlingen mer än i kryptiska ordalag av rädsla för att något förlag ska läsa och tycka att jag avslöjat för mycket och refusera av den anledningen. Enligt förlags- och agentpanelen såg de inga hinder alls med det. Vi får se hur mycket jag vågar avslöja för er framöver kring Legenden om Amaunet. Bara titeln satt långt inne att berätta för er. Kanske jag lägger ut korta citat den dagen modet infinner sig.

Annonser

14 thoughts on “Inspirerande bokutgivningsvägar och gammal skåpmat

  1. Det är nog så att när man har varit i den här svängen ett tag så finns det inte så där jättemycket mer att tillföra. Det är kanske mer information för de som precis börjat bekanta sig med skrivarvärlden.
    Men vet du, just det där med att inte avslöja för mycket på bloggen, är saker som jag också funderar över. I mitt fall är jag inte så orolig för att något förlag ska tycka att jag avslöjar för mycket, men mer att läsarna ska tycka att jag spoilar. Jättebra att du tog upp det, jag ska också bli modigare där. För jag känner samma sak när jag läser bloggar om en bok som vederbörande skriver på, att jag gärna vill veta mer för att bli intresserad. Och man kan ju berätta ganska mycket utan att spoila också :)

    • När man känner till de flesta reglerna kring skrivande så är det bara magkänslan kvar att gå på. Det är den jag försöker lyssna mer på numera än att analysera texten efter alla konstens regler :)
      Jag tror som du att man kan väcka mer intresse för sitt manus genom att ge små smakebitar. På ett sätt är det som att slänga ut cliffhangers och också en bra övning för sig själv att skapa spänningskrokar utan att för den skull spoila. Jag själv blir genast mer intresserad av berättelser om jag får små hintar och jag tror att gemene man fungerar så. Lite som en utdragen baksidestext men ändå inte :)

  2. Åh, vad spännande om vi får veta lite mer om ditt manus :)
    Jag trodde också att man skulle vara förtegen så det var intressant att det kanske snarare är tvärtom. Själv gillar jag inte att prata om manuset mitt i skrivprocessen innan jag vet om jag ror det iland, men under redigeringen kanske man kan slänga ut en del hintar. Tycker själv det är roligt att läsa vad andra pysslar med :)

    • Jag gillar inte heller att avslöja något mitt i en skrivprocess men i redigeringsfasen när de viktiga pusselbitarna är på plats och det finslipas ska jag våga dela med mig mer av handlingen. Några små metkrokar med förhoppningsvis mersmakande bete, he he.

  3. Ah, intressant det där med att dela med sig, och kul om du börjar göra det! Jag har också funderat mycket på det, just för att det vanliga verkar var att inte berätta, medan jag är en typ av person som väldigt gärna vill berätta egentligen. Det är ju så mycket enklare och roligare att diskutera skrivande om man kan vara mer exakt. Så jag kanske också ska ta mig en rejäl funderare på om jag skulle kunna/vilja dela med mig mer av vad det är jag skriver på. Hoppas att du gör det i alla fall!

    • Det sitter oftast (för mig) långt inne att berätta några som helst detaljer samtidigt som jag ibland inte vill annat än dela med mig av brottstycken för att få någon form av respons. Det som hindrat mig är just den där rädslan för refusering som jag nämnde i inlägget men också en annan sak. Tänk om någon snor min berättelse? Vid närmare eftertanke så kommer det att bli omöjligt för så mycket kommer jag aldrig avslöja :) Och med förlagspanelens peppande ord så har den där känslan/rädslan delvis försvunnit och vänts till en marknadsstrategi. Jag och de flesta andra köper/lånar i princip aldrig en bok utan att ha en aning om vad den handlar om. Det räcker inte med bara en titel. Något mer behöver locka mig för att vilja läsa och det är det jag hoppas kunna göra nu med mitt manus om jag lägger ut små citat eller beskriver mindre scener.
      Om jag börjar så kanske du också vågar haka på så småningom :)

  4. Härligt att du är på rätt väg, det är en go’ känsla det :) Och nej, inte heller jag kan prata om vad jag skriver. Just den frågan när jag väl vågar nämna att jag skriver och att jag även skickat till förlag tycker jag är jättesvår. Egentligen borde jag lära mig ”pitcha” manuset och sälja in det, men istället förklarar jag rätt kortfattat handlingen och undrar alltid om jag borde sagt det på ett annat sätt. Övning ger väl färdighet…

    • Att pitcha sitt manus är rent ut sagt skitsvårt. Jobbigt. Precis som du vet jag inte hur jag bäst ska formulera mig, det har alltid varit lättare att uttrycka saker skriftligt. Men det är väl bara att börja öva :)

  5. Tyckte inte heller jag lärde mig speciellt mycket på föreläsningarna, men jag satt som fastklistrad framför författarframträdandena! Jag gillade speciellt Ranelid och Jenny Rogneby :)

    Själv tänker jag göra tvärtom och bli mer mystisk med mitt nya manus (som givetvis poppade upp utan förvarning igår kväll, men som lät så himla bra att jag var tvungen att skriva ner det). Haha, jag tror inte skrivande människor helt kan avstå från skrivandet :P Men visst, några hintar kommer jag slänga ut på bloggen om jag känner att storyn håller ;) Jag är i alla fall väldigt nyfiken på din bok! :)

    • Åh, vad kul att du fått en ny manusidé!!! Jo, men jag tror att man ska vara sådär lagom mystisk och bara delge så att det väcker nyfikenhet efter mer. Hoppas storyn du fått till dig håller hela vägen nu :) Kram

  6. Ja, jag kan tänka mig att en som läser mycket om skrivande kan känna att det är gammal skåpmat för mitt intryck är att de där föreläsningarna är ganska basic och det mesta av det har man ju hört förr. De kanske borde ha anpassat innehållet efter författare som redan skrivit ett tag, åtminstone delvis? Istället för som kompletta amatörer. Jag fick iaf intrycket att det var många där som redan kommit en bit i sitt skrivande och som till och med är utgivna redan.

    • Nivån på deltagarna var säkert mycket varierande men det fanns en hel del som redan har gett ut sin text i någon form. Jag skulle önska att Kim M Kimselius kom dit för jag tror hon skulle kunna inspirera alla oavsett nivå med att prata om hur man hittar skrivglädje tex. (Att be om James Scott Bell är väl för mycket begärt, he he).Det är ju ingen lätt grej att planera ett sådant här konvent men jag har ändå stor behållning av det tack vare de fantastiskt vältalande författarna och panel-diskussionerna :)

  7. Det där med avslöjandet, ja. Alltså vissa grejer är lätt att säga för att man vet att det liksom inte betyder något lösryckt ur manuset. Annat, som titlar, de håller jag hårt i. Också för att det finns risk att de kan ändras, t.ex. att ett förlag ändrar dem. Jag tycker däremot att det är lätt att tala om skrivandet som grej, det är när jag ska börja tala om det jag skriver på just nu, det nya som jag blir kryptisk för jag vill inte säga något om sånt jag vet att fortfarande lever och förändras.

    Men som du säger, det är viktigt att kunna prata om sitt skrivande, om det man skriver, och det får man ju öva, om inte förr så när folk ställer frågor.

    • Skrivandet som grej skulle jag kunna prata hur mycket som helst om. Det svåra är just att välja ut det där lagom kryptiskt lösryckta som jag behöver bli bättre på. En enkel pitch som består av mer än att det är ungdomsfantasy. För det är typ det enda jag får ur mig när någon frågar. Sakta men säkert tvingar jag mig att yppa lite mer om grundtemat. Författarkliniken var ett bra tillfälle att öva och att göra det även på bloggen med baksidestextstuket är något jag hoppas våga mig på framöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s