Från uttråkad till starstrucked

Befinner mig i Motala under några dagar på en användarträff för det verksamhetssystem som jag är ansvarig systemförvaltare för. Varje år arrangeras den här träffen av systemleverantören och det hör till tradition att det hittar på något slags jippo under kvällen. Oftast är det ganska trevliga saker men i år var det med fasa jag satte mig på en inhyrd buss till stadens speedway-bana. Skulle vi tvingas se på speedway? Vrålande motorcyklar som bara körde runt, runt, runt? Jag åt maten som var okej men sedan var det en låååång väntan innan tävlingen kunde starta på grund av att de var tvungna att bearbeta banan som blivit blöt av regnet.

Inte blev det roligare när de väl kom igång. Kollegorna vid mitt bord arrangerade en intern vadslagning om vem som skulle vinna första matchen (som det tydligen kallas) och i vinstpotten fanns det en vinbiljett. Jag ville helst inte delta för jag ville bara därifrån. Någon mer alkohol ville jag heller inte ha för tänk om jag mirakulöst kom därifrån. Jag fick ett förslag på någon jag skulle tippa som vinnare och gjorde väl det.
Vem tror ni vann?
Jag förstås! Inte blev det roligare för det. Jag måste ha varit värsta tråkmånsen för en av killarna från systemleverantören skrattade åt mig och min sura min (vilket jag bjöd på). Men förstår ni? Här hade jag sett fram emot en tidig kväll på hotellrummet för att redigera på mitt manus som jag inte ens hunnit snegla åt under minst två veckor. Och så blev jag fast på en speedway-bana med en ljudvolym som fick trumhinnorna att skrika av protest.

Nu var det som tur var en av leverantörens anställda som förbarmade sig över mig och en kollega som också längtade till hotellet. Den åkturen hem blev höjdpunkten på min kväll kan jag säga. Han körde oss tillbaka i en Lexus is 300h.

LexusIS300hExecutiveEdition0714(2)

Nästan samma bil som en av mina karaktärer kör. Hur starstrucked kan man bli?

Annonser

6 thoughts on “Från uttråkad till starstrucked

    • Det är ett fenomen som uppstått sedan jag började skriva på min trilogi hi hi. Jag har med några lyxåk i berättelsen och när jag ser dem i verkligheten blir jag alldeles kollrig. Vet egentligen inte varför jag blir sådan eftersom jag aldrig varit en person som ”sett upp” till kändisar och liknande. När kompisarna i tonåren stod bakom scenen efter konserten för att få autografer stod jag en bit bort och suckade uttråkat. De var väl vanliga människor de också bara det att de var duktiga på musik resonerade jag. Så tänker jag än idag men bilar är tydligen annorlunda, ha ha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s