Ibland är det bra att leka struts

Det tror jag i alla fall. För det är vad jag har valt att göra med första manuset. Givetvis finns det brister i det som behöver åtgärdas, det gör det i alla manus mer eller mindre. Men paniken och ångesten jag kände efter att ha läst flera bra böcker så kom det där tvivlet över mig. Igen. Sedan blev du ju inte bättre när en refusering damp ner i samma veva.

Jag har lyssnat på era råd – tusen tack för ert underbara stöd! Det värmer och peppar. Vad skulle jag göra utan er?
Så nu har jag tillåtit mig att ”glömma bort” manus ett för ett tag och lagt allt krut på manus två. Idag har jag hunnit igenom tusen ord och det känns bra på alla vis. Handlingen är driven men också huvudkaraktären till skillnad från första delen. Det är väl det som har stört mig en del. I första delen är hon mer ”drabbad” av saker men när jag analyserade det mer på djupet så är det inte riktigt så illa som jag till en början trodde. Hon drabbas inte helt apropå som jag fick för mig, kanske var det mer så i de första versionerna, utan hon drabbas insåg jag senare av händelser som en konsekvens av hennes egna handlingar. En välkommen insikt som underlättar att släppa loss i redigeringen av uppföljaren.

Ser nu att jag nått över halva utkastet. Bara att köra på tills det är dags att skriva klart slutet. Bearbetar det fortfarande i huvudet tillsvidare.

4 tankar på “Ibland är det bra att leka struts

  1. Låter som ett bra beslut. Ibland förstorar man själv upp problem som egentligen inte är ett problem :) (Har jag fått lära mig) Massor av pepp med tvåan och is i magen till ettan! Kram!

    • Ja eller hur! Om man har för bråttom med ändringar kan det vara lätt att redigera sönder ett manus. Om jag ska göra ändringar så ska det vara väl genomtänkt innan och inga panikslagna åtgärder :)
      Tack goa du för pepp!!! Kram <3

  2. Klokt gjort. För vad är meningen med att stampa på stället och ifrågasätta sig och allt man gjort? Hellre liksom jobba vidare, lösningarna finns ändå, de bara tar tid på sig att dyka upp. Och en sak till, det där med att jämföra sig med andras texter, inte bra, för du ska ju inte ens skriva som någon annan, utan du ska ha Carolas författarröst. Håll fast vid den.

    • Så sant Mia! Min oro för brister i manus gick överstyr och jag skapade spöken som inte finns. Det finns säkert saker jag behöver åtgärda men riktigt så illa som jag fick för mig är det inte när jag analyserade det. Antar att det hör till att få ångest i väntan på svar från förlagen :) Nu är jag betydligt lugnare när jag tillåtit mig släppa saken och har tillit till processen. Jag ska nog bli utgiven innan pensionen i alla fall :D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.