Vägen till helvetet

Läste nyligen en underbar artikel på min favoritsida på nätet, Writers Digest. Den handlar om hur du blir en tuffare och bättre författare. Första punkten var så rolig men samtidigt så klockren; ”Embrace the road to Hell.” Bland annat så hämtar de flera citat från några kända författare på vad det innebär att skriva.

Hemingway: ”The first draft of anything is shit.”

Anais Nin: ”If you do not breathe trough writing, if you do not cry out in writing, or sing in writing, then dont write. Because our culture has no use for it.”

Rådet är att komma över den där tron (om man nu har det) att det är enkelt och smärtfritt att skriva en bok. Det existerar inte någon väg till en färdig bok utan lidanden.
”Följ din besatthet”, var en annan punkt med slutklämmen att skriva är inte bara en teknik med olika regler som ska följas utan också en besatthet. Det är något jag kan skriva under på. Men ibland är det svårt att dra gränslinjen mellan vad som är besatthet eller passion, kanske är det någon symbios mellan de där två tingen, en sorts hatkärlek.

I en annan punkt liknar författare skrivandet av en bok med en sjukdom (disease). Orwell kallade skrivandet av en bok för ”horrible, exhausting, struggle, like a long boat of some painful illness.” Artikeln påpekar att förväntningarna av omdelbar glädje och njutning av skrivandet säkert har dödat många blivande böcker när det visat sig att det inte är så enkelt. I mitt fall kan jag säga att om det hade varit lika lätt att skriva en bok som det är att läsa den hade jag aldrig gett mig in på det här. Det är utmaningarna som driver mig vidare. Så är det i allt jag företar mig. Finns inte motgångarna tröttnar jag.

Men så är det tvivlen. Dessa tvivel om manuset saknar en röd och begriplig tråd. Karaktärerna är för lama. Språket för dåligt. Dramakurvorna för tråkiga, and so on… Precis som alla andra känner jag på det sättet men djupt inom mig finns också en trotsig tonåring som vägrar frossa i tvivlets självömkan och ge upp. Oftast tar hon över ganska snabbt när tvivlet vill lägga sin skugga över mig men det händer att jag dippar så djupt att jag inte tror någonting om mig själv. Tack och lov händer det mycket sällan men tvivlar, ja det gör jag. Särskilt nu när jag skickar ut manuset till olika förlag. Vem vill satsa på en fantasybok i det här nästan fantasyfobiska landet? Och från en debutant? Lilla jag – vem tror jag att jag är egentligen?

Jag gör som jag inleder inlägget med – I embrace the road to Hell. För jag ÄR en fantasynörd. Jag älskar att läsa det och jag älskar framförallt att skriva det. Och om jag inte får göra det så är jag ingenting. Därför har jag bestämt mig. Vill inget förlag ge ut det så gör jag det själv. Vägen dit är säkert oerhört tuff men har andra klarat det så kan jag. Men först får vi se vad förlagen säger. En sak i taget.

Stork sväljer groda

Annonser

13 thoughts on “Vägen till helvetet

    • Det är det jag försöker förebygga, eller förekomma kanske jag ska uttrycka mig. Precis som med utskicket till litteraturagenten vill jag ha en plan om det går åt skogen. Typiskt en analytiker som mig som alltid vill vara steget före, he he. Men först ska jag pröva alla vägar hos möjliga förlag, sedan planera hela trilogin med ett klart utkast även på del tre innan jag ger ut första på egen hand. Spännande värre!

  1. Bra där, Carola! :) Det är ingen lätt sak det här med att skriva, men med den inställningen som du har, kommer du att lyckas. Heja dig! :)

    • Tack!! :-) Skrivlivet är som en boxningsmatch, du står i ringen med Herr Tvivel i varje rond och måste slå tillbaka för att inte bli knockad. Med bra fotarbete flyter det på bra men är man inte med på noterna så ligger man snart där och kurar som en strykrädd hund och vill krypa ut ur ringen med svansen mellan benen. :-)

  2. Sant sant. The road to hell och allt är bara skit när man skrivit första varvet. Men samtidigt också, just att man sjunger fram text i vissa lägen, att det bara glider fram och däremellan, lååånga evigheter av taggar som river och sliter. Blod ska rinna. Världar ska rämna. Och byggas upp i omskrivning på omskrivning. Och sen ännu några omskrivningar till. ända tills man är färdig att spy på alltsammans, fast sen lämnar man det ifred ett tag och återvänder gladare och rent av, nöjd och belåten.

    • Mycket bra sammanfattning av författarskapet! Bara att köpa eller … tja, det finns inget annat val för mig. Det är ju det här jag vill göra :)

  3. Du är så härlig med din envishet mitt i bergochdalbanan! Heja! Jag känner igen mig så väl i den där känslan av att älska att läsa fantasy och älska att skriva det – det är inte bara något jag gör, det är vad jag är. Har också en liten skrivsvacka just nu och jag blev väldigt peppad av ditt inlägg. Kom plötsligt ihåg varför jag skriver egentligen Tack för det! Och jag håller förstås tummarna att du ska slippa ge ut dina böcker själv, men om du gör det, så hejar jag på då också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s