Rotar i en tonårshjärna

Helgen är över och firandet av 8-åringen. För stunden. Nästa helg är det barnkalas och andra släktingar som vill komma och gratta lilltjejen. Jag fick ändå lite tid på söndag och skriva på manuset. Det blev inte så mycket skrivande. Men jag var hårt fokuserad på det. Kämpade med ett stycke i en hel timme. Letade i min karaktärs hjärna och känsloliv, vilka demoner som rörde sig i hennes djup och vilket uttryck de skulle ta sig. Hur mycket skulle jag avslöja? Några trådar måste jag kasta ut men det kändes mest som om det blev tjocka tampar från ett godsfartyg. Det är ju en tonårings känsloliv och förvirrade identitet som jag ska försöka gestalta. Känner nästan hur finnarna ploppar fram i pannan igen när jag går tillbaka till mina egna tonår. För lite så är det, och jag tror att även många andra gör det, går till sig själv när man försöker lära känna sina karaktärer men tvistar om dem till något annat. Trots att det var trögt att få ner något på pränt så satte jag ändå igång en process. Skrivande är ju inte bara att skriva ord. Det är mycket tänkande också.

Annonser

16 thoughts on “Rotar i en tonårshjärna

    • Faktiskt så minns jag väldigt mycket från min tonårstid hur jag tänkte. Jag verkligen grävde i mitt psyke då och läste alla möjliga böcker om psykologi och utveckling. Kanske en av anledningarna jag blev socialsekreterare, he he.

  1. Inte lätt det där, inte alls. Jag har ju ca 30 dagböcker från ålder 7 till 20 som jag brukar läsa i ibland när jag behöver minnas vissa saker :) Tänkandet ja, helt galet egentligen hur mycket tänkande skrivandet kräver.

    • Jag gillar när jag får ostörda stunder till bara tänkande. Låta dem få löpa fritt åt alla håll. Det är oftast då jag får nya uppslag till scener och saker som hänger ihop. Ganska praktiskt att utnyttja de där stunderna man inte kan ha så mycket för sig (händer tyvärr allt för sällan numera) och bara grönne (värmländksa för fundera). Dagböcker skrev jag ytterst sporadiskt och de ligger kvar i mitt föräldrahem. Men har man tillgång till dem är det säkert en guldgruva :-).

  2. Jo att skriva är ju väldigt mycket att tänka – ganska härligt egentligen, tycker jag. Just de där gångerna när man inte får så mycket skrivet, men verkligen får en del tänkt, de är guld. Det brukar ge så mycket vid nästa tillfälle man skriver.

    Har också precis som Emma hur mycket gamla dagböcker som helst ;) Det är jag jätteglad för. Och jag fortsätter även nu att skriva sånt som liknar dagbok, för det är inte bara en tonårshjärna man behöver. Tänk om trettio år när jag kommer tänka: ”Herregud, hur var det egentligen att vara småbarnsmamma, inte kommer jag ihåg det, inte” – då kommer jag vara otroligt glad att jag skrev ner lite av det här livet.

    • Det är något jag ångrar att jag inte gjorde. Alltså, skrev dagbok när barnen var små. Den tiden minns jag nästan sämre än tonåren. Det är ju nästan hemskt när jag tänker på det. Jag borde kanske göra sådana där minnesböcker från småbarnstiden till dem med fotografier och allt innan jag glömmer allt fullständigt :p

    • Jag har märkt fördelar med att inte skriva allt för långa avsnitt/sidor utan att följa upp med reflektionstid. Många förbättringar och nya vinklingar har kommit till mig på det sättet. I stundens hetta klara jag inte tänka på allt alla gånger :-)

  3. Håller med dig, skrivandet består till stor del av tänkande, men den tiden räknas också. Och jag tror också att man letar i sig själv även när man skriver en karaktär som inte liknar en själv, för att förstå. Det är väldigt intressant tycker jag. Just det där med hur tonåringar tänker är nog det svåraste av allt. Även om vi alla har varit där så var det ju *host* några år sedan och mycket av hur man tänkte, kände och resonerade då har man ofta glömt, kanske? Eller förträngt…

    • Jag har lättare att sätta mig in i hur en tonåring känner (rent psykologiskt) men ja, resonerandet har jag glömt/förträngt :p Förhoppningsvis fortsätter min karaktär att vara realistisk även om jag sänker hennes ålder med ett år. Men att fokusera på hennes identitetsfrågor väcker onekligen funderingar. Den här delen att tänka fram saker gillar jag. Under dagen tror jag att jag tänkte fram saker som var mer balanserade och efter lite ändringar i gårdagens meningar känns det mer trovärdigt.

  4. Fast när det gäller tonåringar just nu, så kan jag förutom att fundera på mig själv bara titta på materialet omkring mig. Det är oerhört triggande för minnet också. Borde kanske banda in dem… som man gjorde när de var små och de hade nån speciell lek. Vet bara inte om de skulle gilla det nu.

  5. Visst är det så att man utgår mycket från sig själv. Det var ett tag sen man var ”ung” och jag antar att det har förändrats mycket, men man kan alltid resercha lite på offentliga platser. Bussar och kaféer är bra ställen att tjuvlyssna på vad ungdomarna pratar om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s