Det här med att skriva dialoger

När jag började skriva på allvar för snart fyra år sedan hade jag svårt att få till dialogerna så att det inte kändes styltiga och platta. Det har varit en lång process som fortfarande pågår att få dem krispiga och organiska. För en tid sedan laddade jag hem James Scott Bells e-bok ”How to write dazzling dialogue” och har börjat fördjupa mig i den. Jag har inte läst hela än men jag har redan hittat mycket som jag ska försöka ha med mig när jag skriver.

Mycket av det här med att skriva dialoger har jag redan innan vetat en del om men bara skrapat på ytan. Som att med hjälp av dialog visa karaktärens egen ton. Dvs att de säger saker på ett visst sätt och använder vissa ord men inte andra. Gestaltningen har varit viktig i kombination med det här också för att skala fram dem så att de känns unika och personliga. Andra saker har jag gjort på intuition, att låta dialogen avslöja vad som händer istället för genom karaktärens inre tänkande eller berättarens (författarens) beskrivningar. (Ja, ni vet det där med show don´t tell.) Nu använder jag mig av den varianten också emellanåt men ska man inleda en bok anser James att läsaren dras in i handlingen mycket snabbare om det sker genom handling. Tex dialog.

Han säger också: ”Allt som kommer ur din karaktärs mun måste alltid ha ett syfte”. Om det är att just babbla så måste det framgå. Kallprat är annars döden för en läsare och boken ligger snart i hyllan. Jag minns att jag hade svårt att få till de där dialogerna i första manuset när karaktärerna pratade i telefon. I verkliga livet kör vi ju alltid den där sociala etiketten att fråga hur man mår och så vidare men i en bok blir det dötråkigt och sänker läslusten enormt att läsa om väder och vind. Nu minns jag inte hur jag fick till det men jag vet att jag försökte skala bort det där och pang på rödbetan istället.

Någonting som James tar upp i boken som intresserade mig var hur man kan skriva dialoger utifrån transaktionsanalysens teori. Enligt den pratar vi med varandra utifrån tre olika roller. Förälder, vuxen och barn.
Föräldern: Auktoritär, den som sätter reglerna. Nu gör vi på mitt sätt eller inget alls.
Vuxen: Balanserad, realistisk och analytisk. Nu försöker vi vara objektiva för att lösa det här.
Barn: Känslomässig, irrationell, självisk, oskyldig, gnällig. ”Jag viiiill…”

Om man har karaktärer som pratar med varandra utifrån de olika rollerna har man automatiskt en bra grund för att skapa en konfliktfylld dialog.

TAdialoger

Det James varnar för är kombinationen Vuxen – Vuxen. Där kan du behöva tillföra någon form av spänning till scenen eller en hindrande barriär för att två så konfliktlösande personer inte ska bli tråkiga. En karaktär kan givetvis hoppa mellan de här rollerna under en och samma dialog. För mig blev det här en aha-upplevelse eftersom jag tidigare studerat den här teorin under min socionomutbildning (25 år sedan) men också delvis använt mig av den i mitt arbete som socionom. Från mina 16 år som socialsekreterare har jag hur mycket som helst att ösa ur när det gäller konflikter. När människor är i kris eller i pressade situationer hamnar de lätt i rollen som barn eller förälder.

Ytterligare något han nämner är: ”Låt karaktären säga något oväntat”. Jag gillar själv när jag läser dialoger och någon karaktär säger något helt oväntat mot vad jag hade förväntat mig., att det leder vidare till nya händelser bara genom att karaktären säger något utanför ramen.

I det här youtube-klippet intervjuar Joanna Penn (författare, skrivcoach) författaren James Scott Bell kring just dialoger. Det är en halvtimme långt men mycket intressant och matnyttigt för den som vill fördjupa sig i ämnet.

Boken jag pratat om ser ut så här och finns bl a att köpa på Amazon, Bokus eller Adlibris.

how-to-write-dazzling-dialogue-the-fastest-way-to-improve-any-manuscript

Annonser

8 thoughts on “Det här med att skriva dialoger

  1. Vilket spännande inlägg! Just dialoger har jag egentligen aldrig läst något om, i alla fall inget särskilt matnyttigt, så det här var verkligen kul :) Transaktionsanalys känns som en bra sak för mig att ta med mig i skrivandet, jag har ofta ganska svårt att skapa konflikter, efter som jag är så otroligt ”vuxen” till min läggning. Och jag blir alltid otroligt irriterad på folk som inte är det. Faktiskt är det en av anledningarna till att det tog mig så lång tid att börja skriva på allvar. Eftersom jag tyckte att folk som skapade konflikter hela tiden var dumma, och den sortens människor ville jag inte skriva om. Så det jag skrev blev helt enkelt – helt och hållet urtråkigt. Nu försöker jag jobba på konflikter. Ofta blir det ändå snarare inre konflikter än konflikter mellan personer, men hur som helst. Jag gillar förenklade bilder och den här tar jag med mig. Tack för det!

    • Det tog ett tag innan jag förstod det där med konflikter och hur den driver både läsaren och handlingen framåt. TA-bilen var så tydlig och enkel att jag bara var tvungen att dela med mig. Kul att du gillade den och att den kan hjälpa dig i ditt skrivande :-)

  2. Säger han verkligen att man ska inleda med dialog? Alltså ja det gör ju folk ibland. Men låt mig påpeka en sak om det. Det är rätt svårt att dras in och förstå en karaktär genom dialog som första möte. Så om man inleder med dialog ska det vara en sjuhelsikes sådan. Jag skulle inte rekommendera det. Däremot tyckte jag att jag i övrigt höll med. Och vill man fundera på dialog konkret så säger jag läs dramatik, och jag menar inte Shakespeare utan nyare. Inte helt nya, men kanske en Harold Pinter. Och dramtiken bygger ju bara på dialog så det är en bra skola.

    • Så du reagerade också på det där med att inleda med en dialog :) Jag tycker oftast hans råd är bra men just det där var märkligt eftersom var man annars än läser om skrivråd så är det just att i n t e inleda med en dialog. Och att studera dramatik är något han tar upp i boken. Ska jag vara ärlig är det inget jag skulle ha tålamod till. Jag är alldeles för förtjust i fluffet runtikring för att orka läsa bara dialoger :-)

  3. Dialoger är ju verkligen fantastiska om man vill ge en karaktär personlighet, då har man alla chanser att gestalta denne.
    Jag tror som Mia när det gäller att inleda med en dialog, att då måste den verkligen vara stark och mycket intresseväckande. Men det finns ju författare som lyckats med det också :)

    • Jag håller också med er båda där. Om man väljer att inleda med en dialog ska den vara smasching. Själv inleder jag hellre med en händelse, mitt i en scen där det händer något intressant. Men dialoger är något speciellt och möjliggörande för att skapa unika karaktärer – absolut.

  4. Superintressant inlägg. Det är verkligen en konst att få till bra dialoger som inte är styltiga. Kan nog ta några vändor med mitt manus för att få till dialogerna. Ska använda mig av tipsen ovan :).
    Och det där med kallpratet, sååå svårt att skala bort och ändå få det att låta naturligt.

    • Jag har jättersvårt för kallprat. Jag vill få till dialogerna så de är så naturliga som möjligt men om jag skriver som vi säger i verkligheten så händer två saker. De blir fruktansvärt dåliga och jag blir uttråkad. Men jag drar fördel av det där att jag blir uttråkad för det är som en varningsklocka. Då kan jag hejda mig men den svåra biten är just vad jag ska skriva istället. Något att träna på – helt klart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s