Novellen är klaaaaaaar

Jag har precis stängt ner dokumentet och jag är som en urvriden trasa. Det är inte klokt vad den här novellen har krävt energi. Varje gång jag har satt mig med den har orden forsat fram som en rasande tsunami. Om novellen är bra bara för det vet jag inte men när jag skrev slutscenen grät jag. För mig var det så oerhört känslosamt just när jag skrev det men när jag läste det i efterhand var det inte alls samma upplevelse. Kanske för att klockan nästan är midnatt och för att jag är helt slut. Jag borde gå och lägga mig men först vill jag njuta av känslan av att ha skrivit klart den.

Språket är väldigt annorlunda mot vad jag brukar skriva. Lite ålderdomligt men så utspelar sig också händelsen under 1600-talet. Nu ska det ut till testläsare och granskas. De får avgöra om det är torrt och svårläst. Just nu är jag nöjd över att den är klar så jag kan återgå till manus 2 på trilogin. Den har försummats allt för länge.

Annonser

13 thoughts on “Novellen är klaaaaaaar

  1. Wow vad härligt! Grattis och bra jobbat! Det verkar så otroligt häftigt att få uppleva det där flytet :) Visst är det väldigt speciellt när man blir så där rörd av sin egen text? När det händer mig känner jag alltid att jag måste ha lyckats med något – men samtidigt vet jag ju att jag är en väldigt gråtig person när jag läser, och jag har också mina ömma tår – eller känsliga ämnen – som jag alltid blir lite extra rörd av. Och av någon märklig slump skriver jag ju också väldigt ofta om de ämnena. Och jag vet ju inte alls om det är saker som andra blir berörda av. Det är därför det är så sjukt bra med testläsare! ;)

    • Det är just det där jag också undrar över om min blödighet bara gäller mig. Någon annan kanske bara läser och suckar uttråkat och tycker att det inte är ett dugg berörande. Det är där testläsarna kommer in och kan göra ett bra jobb :-)

  2. Härligt! Underbart!
    Låt den ligga några dagar (eller längre), och läs om den sen. Då har du fräscha ögon och kan se den lite mer objektivt. Läs högt, eller be nån annan läsa den högt för dig. Om du inte redan gör det, så ta det som vana. Är ett otroligt bra verktyg.
    Lita inte enbart på andras omdöme, lär dig lita på ditt eget . Så det stämmer med dina känslor och tankar. Andra är bra att ha som testläsare när det gäller grammatik bl.a. Ja annat också förstås.
    Du har kanske väldigt bra testläsare, och då är du verkligen att gratulera, men glöm inte dig själv för den saken skull.
    Om många kommenterar samma sak, mening eller stycke, kan det vara nåt knepigt med den. Men kanske inte just den knepigheten som förs fram. Ibland har det tom varit så att just det stycket ska bort helt. Men då brukar man oftast själv ha nån också av att något inte är helt bra men man kan inte komma på vad det är.
    Jag har gjort misstaget att lyssna för mycket på andra vid några tillfällen. Rent generellt är det jättebra att ha testläsare och kritiker – om de kan sin sak och är objektiva, men ibland kan det bli fel om man glömmer lita på sin inre musa.
    Fel jaI synnerhet blev det tokigt när det gällde min roman. Då lydde jag dem som hade kritik mot första kapitlet som ju var inledningen. Jag skrev om, ändrade, flyttade på saker – sch sen var JAG EN IDIOT som kastade bort det ursprungliga!!!!! Kan i vart fall inte hitta det! Och gissa vad jag ångrar som gjorde den vändningen!
    Vid ett annat tillfälle fick jag upprepad kritik mot de namn som mina båda huvudpersoner hade. Jag ändrade – och rent automatiskt fick de helt andra personligheter också!!!! Vilket jag inte gillade alls! DET var ju inte meningen!!!! Men där var det ju lätt att ändra tillbaka.
    Helt otroligt att namn faktiskt kan betyda så mycket, och göra så stor skillnad på karaktären i fråga.

    Se! Nu fick du oombedda råd igen! Du får dänga till mig! O_o

    • Ha ha ha! Du är för härlig Ninna! Inte kan jag väl dänga till dig. Din erfarenhet och ditt stöd är ovärderlig :-) Fortsätt du och bombardera mig med goda råd för ditt råd är ju just att jag ska plocka ut det som känns bra för mig. Och det gör massor av dina råd :-)
      Jag ska verkligen spara den första versionen av novellen när jag väl påbörjar redigeringen. Det hade jag nog glömt om inte du påmint mig :p

      • Ja gör det! Spara! Absolut! Kanske inte de redigeringar som innebär att man rättar eventuella stavfel (skriva-fort-fel) och liknande, men absolut när du hamnar i nåt där du tar bort större eller mindre delar av texten…. tja…. såvida du inte är hundra säker på att det är dåligt!
        Spara ALLTID innan, när du gör nåt som nån annan rått dig till att göra.
        (tjat… tjat… tjat… hehe…)

        Lyckans ost som har skrivit en hel lång novell!!!! Jag kommer sällan längre än till nån sorts dagboksanteckningar och liknande. Å andra sidan är det textmassa det med som rinner ur en, (i går kväll 984 ord på 38 minuter), och man kan bara hoppas att det åtminstone är nån nytta med det.
        Kram!

  3. Härligt, Carola! :) Äntligen i mål!
    Du tänker helt rätt, tycker jag. Om en berättelse utspelar sig långt bak i tiden, måste man nästan anpassa språket, för annars blir det inte trovärdigt :)

    • Det är främst dialogerna och den inre monologen som känns viktig att den stämmer för tiden. Och när det är skrivet i första perspektiv så är det mest det språket hela tiden. Nu släpper jag den helt för ett tag och låter mina testläsare tycka till om den så får vi se om den är något att ha. Himla skönt att jag har fått den ur mig nu :-)

    • Jag tänkte inte alls. Det blev så av sig självt. Karaktären pratade så och då var det bara att haka på :-) Nu är det inte superålderdomligt men Cecilia som min huvudkaraktär heter tilltalar sina föräldrar med far och mor och eftersom kristendomen har ett starkt tema i berättelsen så har det också färgat av sig.

  4. Hurra, bra jobbat! Tycker det låter fascinerande med språket som bara kommer, jag upplevde något liknande med ERSBSK, och det är häftigt när man liksom inte behöver fundera över det utan det finns där ändå.

    • Det är kul att se att man inte skriver på exakt samma sätt som en robot alla gånger utan kan känna in berättelsens ton och bara följa med. Och dessutom hela vägen från början till slut. Nu när jag är tillbaka och redigerar/skriver på LOA faller jag naturligt in i den tonen som det har utan minsta problem. Det här upptäckterna med skrivandet är det som gör det extra roligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s