Vad vill jag skriva?

Arbetet med andra manuset, den fristående fortsättningen på LOA, har scenmässigt allt det där jag gillar inom fantasy. Spänning, en gnutta mystik, snabba scenbyten som vindlar vidare med en tydlig tråd, intriger, främmande väsen och andra världar. Det här andra manuset har ett betydligt högre tempo än det första. Här slipper jag bygga relationerna eftersom de redan har knutit an till varandra i den första boken. Ändå börjar jag fundera på första delen, om den kan göras ännu rappare och tajtare. En mer djupgående intrig från ett visst kapitel som är startskottet till det oundvikliga mötet mellan det goda och det onda. Om jag skulle bli ombedd att göra det för att det ska bli utgivet skulle jag göra det utan att tveka. Det är ju trots allt mitt allra första seriösa manus och har jag arbetat om det tusen gånger så kan jag lika gärna arbeta om det etttusenen gånger.

Exempel på böcker jag tycker har de där härliga och oväntade vindlingarna är Brandon Mulls böcker om Fablehaven, eller Rick Riordans böcker om Percy Jackson. De vänder sig mer till barn från 12 år och uppåt men jag vill hellre skriva för unga vuxna, som Cassandra Clare med sin The Mortal Instruments-serie. Den har också de där ingredienserna av vindlande scener som hela tiden bär berättelsen framåt och bjuder på oförutsedda händelser, magiska väsen, gnisslande men odödlig kärlek, det onda mot det goda. Ja, episkt helt enkelt. Det är vad jag vill och ska skriva. Episkt.