Muffinsbak från datorn och spjutspetsar

Eftersom övriga familjen inte var närvarande gjorde jag mig en enkel sparrissoppa till lunch idag. Mina tankar gled upp till bokhyllan i kökets ena hörn och sneglade på kokböckerna. ”Snart kommer nog dottern hem med sin kompis, kanske vill de baka”, tänkte jag och plockade bort efter mig. Precis när jag satt mig vid datorn ropas det från hallen: ”Hålla mamma! Kan vi få baka?” Detta är nu inget som dottern alls brukar aktivera sig med så jag kunde bara le åt min förträffliga intuition. Det blev en del spring mellan skrivlyan och köket för att stötta i muffinsbaket. När de väl var klara, smakade på och kaffet påfyllt i koppen så stängde jag dörren om mig. 1000 ord klämde jag ur mig på någon timme. Nu är utkastet på 80000 ord igen efter en hel del rensning och omarbetning av det ursprungliga utkastet. Vet inte vad det kommer att sluta på men kanske 100 000, kanske mer, kanske mindre. Helst inte mindre. Är det fantasy så är det.

Det här manuset som är en fristående fortsättning på första manuset är så mycket mer intensivt och fartfyllt. Jag minns hur jag nästan var fullständigt utmattad efter att ha skrivit det på några månader. Det är ett pang-pang-pang-händelserikt manus som jag ska försöka baka in (inte muffins) lite mer lugnare mellanakter i för att inte göra läsaren helt utmattad. Men jag är jäkligt nöjd med plottarna rakt igenom även om det finns detaljer som inte stämmer hela vägen. När jag skriver första utkastet låter jag inget stoppa mig. Minsta motstånd gör att jag skriver nästan vad fan som helst bara för att ta mig igenom det. Och varje gång hittar jag snart tråden igen och spinner vidare. Därför blir vissa detaljer felaktiga och scener helt ovidkommande men det är sånt som lämnas till redigeringsarbetet. Hellre skriver jag skit än inte alls. Sån är jag när det gäller utkast. Det ger mig mer jobb vid redigeringen men jag tror det är värt det.

Har researchat om spjut i dag och dess spetsar. Mycket intressant. Jag broderar ut mina egna spjut lite så de passar min karaktär och handling bättre. Glänsande kall metall, svart onyx och robust trä med ingraverade mönster. Ett spjut värdigt en gud – det ska det vara.

Annonser

7 thoughts on “Muffinsbak från datorn och spjutspetsar

  1. Bra jobbat, Carola! Och så där är det för mig också att om det börjar gå lite trögare kör jag på ändå, för strax därpå lossnar det igen. Tror bara att det handlar om att hjärnan behöver få komma igång igen ibland :)

    • Det är väl så. Som att springa trots motstånd och sedan falla in i ett tempo där det går av sig självt igen. Ingen löpare stannar upp, vänder om och går hem bara för att det är lite motigt liksom :-) Möjligen om man upptäcker att man tagit på sig pumpsen av misstag :D Med det menar jag att man kan upptäcka på vägen att det man skriver om kanske inte riktigt är den berättelse man vill skriva. Typ så :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s