Varför skriver jag?

Det tror jag är en väldigt viktig fråga att ställa sig om man menar allvar med sitt författarskap. Varför skriver jag? För egen del så handlar det om kärleken till orden, behovet av att uttrycka sig och skapa egna världar. Häromdagen köpte jag The Writers Compass av Nancy Ellen Dodd som tar upp just den här frågan. ”Vill du skriva eller pratar du bara om att du vill skriva?” frågar hon. För mig handlar det inte bara om att jag vill. Jag måste. Går det för lång tid (ett par dagar) så börjar jag få abstinensliknande symptom. En kliande obehaglig känsla i kroppen som gör mig rastlös. Jag blir lättretlig, frustrerad och går det för långt blir jag nästan monstruös mot mina närmaste. Får jag bara en timme att skriva vid ett sådant tillfälle så blir jag som ett lamm efteråt. Tillfreds med mig själv och nöjd över att ha fått skapa. Det här är ett beroende jag gärna vill leva med och jag hoppas att min familj kan stå ut med det beroendet. Om jag skulle tvingas sluta är det som om en djup avgrund öppnar sig och vill sluka mig in i sitt mörker av förtvivlan för att sedan sakta förinta mig till något sladdrigt apatiskt paket.

Att ge sig på att skriva en trilogi som jag gör kräver inte bara en vilja av stål eller disciplin. Det kräver ett commitment (hittar inget bra motsvarande ord på svenska) där mitt skrivande prioriteras före allt annat. Givetvis kommer min familj i första hand men ibland måste även de stå tillbaka för att jag ska må bra. För mår inte jag bra så är jag ingen bra mamma. Med lite kompromissande från alla så fungerar det faktiskt. Varje liten stund jag har över, även om det bara är en halvtimme eller en kvart så utnyttjar jag den. Då är jag en så mycket snällare och bättre mamma däremellan.

Det är så många jag träffat sedan jag började skriva som berättar att de också drömmer om att skriva en bok. Ja men gör det då, säger jag till dem. Vad hindrar dig? Kan jag så kan dem. Sätt dig ner. Skriv. Bry dig inte om om det är bra eller dåligt. Skriv! Många har så många ursäkter och undanflykter. ”Men jag vet ju inte vad jag ska skriva om”, säger en del. Jag hävdar att det vet de visst. Bara de släpper kravet att de måste ha en början en mitt och ett slut. Det räcker att skriva bara några rader om precis vad som helst. Ingen blir författare över en natt. Det är en process som tar tid och för att nå dit om det är det man siktar mot så är det bara att skriva och skriva och skriva och skriva… Och läsa också då förstås.

Jag skriver för att jag måste – och måste är att vilja.

Annonser

14 thoughts on “Varför skriver jag?

    • Jag gillar uttrycket ”Förlorare har bara ursäkter – Vinnare har en plan” Det sammanfattar enkelt vägen till alla mål. Lite verkstad med andra ord. :-)

  1. Har liknande erfarenheter. Det handlar nog mer om disciplin än någonting annat när man ska skriva.S klart att man behöver förmåga att skriva och en idé om vad man vill skriva, men planering, kontinuitet och disciplin gör att man lyckas.

    Lycka till ! :-)

    • Vid de tillfällen då självförtroendet tryter behövs nog disciplinen mer än någonsin och ännu mer om det finns en deadline. Och ska man nå framgång krävs lite mer än så vilket du är inne på men utan kärleken till det skrivna ordet står vi oss slätt. :-) Varma lyckönskningar till dig också!! :-)

  2. Kloka ord du skriver om hur du känner inför skrivandet. Plus att man behöver påminna sig själv om varför man gör det. Vad det är som får en att tycka att det är viktigt att stjäla tiden, att sitta ner och skriva också de gånger det inte är roligt, de där gångerna när tvivlet kväver en, då behöver man veta att skriver gör man för de där andra stunderna också, när det är bara bäst helt enkelt. Och ja, man kan faktiskt bara sitta ner och skriva och se vart det bär.

    • Det är lätt att tänka tanken att ge upp när tvivlet tar stora tuggor av en men när man tar sig ur de där negativa tankebanorna är man (jag) så mycket mer stärkt i att jag gör det jag tycker om. Tvivlet är egentligen bara en parentes även om det inte känns så när man är mitt i det.

  3. Du har verkligen rätt. Och jag känner igen mig SÅ mycket. Men jag måste nog ändå säga att det är skillnad på att vilja skriva, och att vilja skriva en bok. Jag har velat skriva – och faktiskt skrivit också – hela mitt liv, tror jag, men det började inte bli en bok förrän kanske för sex, sju år sedan. Och faktiskt var det för att jag inte tyckte att jag hade något att skriva om. Allt som jag försökte blev lite platt, liksom. jag är faktiskt inte säker på vad det var som ändrade sig, vad som gjorde tt jag tillslut började skriva en bok istället för att bara skriva. Men jag vet att det är en enorm skillnad. Just med hur ”kommittad” man är till skrivandet, just med planen, målet och allt det där. Känslan av sammanhang i skrivandet. Det är underbart, och jag vill att det aldrig, aldrig, aldrig ska ta slut :)

    /Linda

    • Jag tror att det är ett vanligt steg att först bara skriva för sin egen skull för att sedan ta steget vidare mot att vilja bli utgiven. För mig var det också så. Jag trodde att jag skulle bli av med bilderna i huvudet men så blev de fler och växte till en sammanhängande berättelse och det var först då jag bestämde mig för att satsa på att bli utgiven. Att drömma är en sak, att skriva en annan men att vilja bli utgiven – det är en heeelt annan grej. :-) Då krävs det en handlingsplan, en process som jag är mer än villig att genomföra. :-) Lycka till Linda med ditt skrivande och jag håller tummarna för att du når ditt mål! :-)

  4. Carola, dina ord var som taga ur min mun – jag känner i det stora hela, precis lika dant.
    Det är verkligen intressant hur lika människor kan vara trots sina helt olika liv. Det måste väl vara för att passionen är densamma, eller hur? ;)

    • Passionen är nog drivkraften i all form av kreativitet. Inte minst i skrivandet som är oerhört tålamodskrävande pga den tid det tar att få ihop en bra text (om man satsar på att bli utgiven). Det är den gemensamma faktor jag också kommit fram till när jag träffat människor som skriver oavsett genre. :-) Kram

  5. Känner igen mig så väl i allt det där och håller verkligen med. Och har också träffat så många som vill skriva och säger precis så där – jag vet inte vad jag ska skriva om. Och förutom det handlar det förstås om att prioritera och offra tid, det är nog inte alla beredda att göra, många blir chockade när de får höra hur mkt tid jag lägger ner på det. Men man gör ju det för att man älskar det, för att det är det roligaste man vet :)
    /Heléne

    • Jag minns tiden innan jag skrev hur jag hade så dåligt samvete över att jag alltid hamnade framför dumburken om kvällarna. Att jag slösade bort tiden. Nu ser jag aldrig på tv. Bara när det är en bra film men det är ytterst ytterst sällan. Tv-prat är ganska vanligt på rasterna på mitt jobb och när de frågar mig om jag sett ett visst program ler jag milt och skakar på huvudet. Då kommer de på sig och ler tillbaka. ”Just det. Du skriver ju.” :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s