Flätar om strukturen

Nu har jag avklarat genomgången av alla ord man kan tänkas missbruka till vansinnets gräns. Det ord som jag tydligen hakat upp mig mest på var *bara*. Det kan användas i många olika sammanhang men att det ska förekomma i genomsnitt en gång per sida i ett manus på 387 sidor är en onödig överdrift. Det som återstår nu är ett litet tillägg på slutscenen som jag råkade ta bort men vill ha tillbaka och spänna åt drivkraftssträngen. Den slackade lite runt sidan 200 men nu har jag spänt åt den och ska se till att den hålls spänd hela vägen fram till slutet.

Jag är fast besluten att inte lämna ifrån mig ett halvdant manus och den här gången kommer det att vara betydligt mer välarbetat och förhoppningsvis genomtänkt. Hålla ihop hela vägen och inte vara två olika berättelser i en som lektören påpekade. Det jag ser som en utmaning är den där baksidestexten som jag fortfarande inte har fått till så att den fångar intresse och nyfikenhet för berättelsen. Och för att inte tala om det personliga brevet. Bah! Vågar inte ens tänka på det.

Annonser

6 thoughts on “Flätar om strukturen

  1. Baksidestext är inte alltid lätt. Har också tankar på en sån i huvudet nu, medan jag håller på och jobbar mig igenom texten. Handling brukar jag tänka på, att det ska vara något som görs i en sån text. Du får nog ihop den, det är bara inte så lätt att skriva kort när man skrivit långt.

    • Handlingen ja. Många handlingar finns det. Och vilka ska man framhäva? Inte för många och inte för få. Att skriva en kort sammanfattning av andras böcker är bra mycket lättare än med den egna berättelsen. Man är för insyltad liksom i sina egna scener och får svårt att prioritera vilka som gör sig bäst, väcker den där nyfikenheten, begäret efter att få veta mer.

  2. *pepp pepp* Följebrevet är skitsvårt tycker jag. I mitt förra manusutskick använde jag rosa papper till det eftersom jag ville sticka ut. Mina ”favoritord” som jag gärna strösslar med är Nästan, Så och Fnissade. Kan säga att jag har fått rensa bort en hel del :P

    • Rosa papper är ett grepp för att sticka ut. Jag nöjer mig nog med vitt :). Någonting ska jag väl få ihop i det där följebrevet. Måste bara låta bli att brodera ut mig och vara mer rapp :). Tack snälla för pepp! Kram

  3. Ja, oj vad man kan rensa. Jag hade alldeles för många ”lite”. Men nu är mer än hälften borta. Baksidestext är jättesvårt. Att vara rapp är nog bra i följebrevet. Bort med allt onödigt svammel Lättare sagt än gjort, jag vet! Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s