Värsta berg-och-dal-banan

Just nu vältrar jag mig i tvivlets svårmodiga dimmor. Det här tvivlet vill verkligen inte släppa taget och jag tänker tankar som att skita i det här med skrivande. Vad ska det vara bra för? Jag är bara en simpel medelmåtta. Då poppar den där andra sidan av mig upp med armarna i kors och näsan i vädret; Det är väl inget fel med medelmåttor? Då suckar jag bara och stänger av. Jag orkar inte ens höra mina egna patetiska tankar och ägnar mig åt att läsa. Men mest åt livet. Livet med jobb, föräldramöten, utvecklingssamtal, tjänsteresor, födelsedagar, kalasplaneringar, ifyllande av tusen blanketter och … mina karaktärer. Fan vad de är envisa. De skiter i dramakurvor, gestaltning och allt som hör till hur manus ska byggas upp för att bli läsvärt och BRAAA. Överallt dyker karaktärerna upp och visar mig scener till nästa och nästa manus. Behöver jag tala om att jag är frustrerad? Ser verkligen fram emot Författarkliniken så jag kan rycka upp mig och få en liten spark i baken. Eller snarare en stor, så jag tar mig upp ur träsket.

Annonser

14 thoughts on “Värsta berg-och-dal-banan

  1. Jag tycker du ska skita högaktningsfullt i det där ”ska” och alla kurvor och regler och måsten. Om du tycker det är roligt att skriva, så SKRIV! LÅT karaktärerna komma och bestämma! Släpp loss dig själv för om du inte får med dig själv i det där så blir det inte bra! Lita på ditt inre och låt det blomma ut för fullt. Vad ska du med hängslen och livrem till? Varför ska du låta nån annan bestämma? För att denne vet hur du ska skriva för att det ska bli bra????? Bullshit! Bara du och dina karaktärer vet hur just du ska skriva. Låt dom leda dig. Då blir det allra bäst. Och glöm inte att bjuda dom på cafe emellanåt och prata med om. Om du inte gjort det redan så gör det! Du kommer att häpna över allt vad de har att säga dig.
    Sen kan vi snacka om läsvärt och publicering! (Få tyst på mig nu och släng den här kommentaren. ) O_o

  2. Det är nog inte alls konstigt att du känner sådär, du har ju jobbat stenhårt med ditt manus den senaste tiden är så nära att bli klar. Jag tyckte allt sög lagom till mitt manus blev ”färdigt” för förlagsutskick i maj. Storyn sög. Språket sög. Jag sög. Typ. Nu, tre månader senare när jag kikar på manuset känns det däremot ganska så bra. Men det ska skrivas om under hösten, och tro mig – lagom till jul kommer allt suga igen. :P Jag tycker att du gör rätt som pausar. Gör något nytt, något kul. Skriv en inledning till ett helt nytt manus med någon av karaktärerna so ploppar in i ditt huvud. Skriv en novell. Skriv vad som helst – jag tror att det kan hjälpa att skriva för bara skrivandets skull istället för det fastgjutna mål som ditt långa manus är förknippat med. Du fixar det här! :)

    • Tack fina du för pepp <3! Jag ska försöka kämpa lite till och försöka strunta i hjärnspökena och bara fokusera på mening för mening. Storyn suger precis så som du beskriver men det är väl så att jag har ägnat mig åt manuset så himla intensivt en period att det står mig upp i halsen. Funkar det inte ger jag mig nog på manus 2.

  3. Den där självkritiken, det är inget kul med det. Alltså man vet att det hör till och man vet att det på nåt vis är bra att man är kritisk också för det skulle vara värre om man trodde allt var fantastiskt och det inte var det. I vissa redigeringsomgångar är det värre än allt annat. Men jag har på senaste tiden tänkt på allt det där jag inte kommer att göra nåt av, alltså att man ju också ska lämna vissa grejer för de där andra manusen, man kanske inte ens ska skriva dem själv – utan överlämna dem åt nån annan. Det finns så många turer i skrivandet, men det är inte för sin självkritik man skriver utan för att man sitter med den där berättelsen och den vill på nåt vis ur en. Och om det ska bli bok av det, ja då kommer nån annan att hjälpa till med att få fram också det där man inte riktigt förmår se själv. Så säg till åt kritikern att knipa igen ett tag så att du får jobba på. Ja och bra att göra helt andra saker också.

    • Storyn vill verkligen bli skriven så jag kommer nog inte undan vad kritikern än säger. Just nu är kritikern lite väl högljudd tom för mig som brukar kunna stänga av den men med pepp och stöd från er alla så känns det som att jag ska fixa det här. Jag har bangat huvudet i väggen men jag får lov och ruska på mig och kämpa vidare. Det är ju så nära nu och jag är inte typen som faller på mållinjen. Måste påminna mig om det.

  4. Jag längtar också till författarkliniken så vi kan prata och diskutera på riktigt!! Snaaaart😊 i övrigt har ju föregående talare talat så bra redan! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s