In i vardagens rutiner

Det går trögt att komma in i vardagens rutiner igen. På mötet idag på jobbet blev det mest flams för vi kom inte ihåg vad vi bestämde innan sommaren. Men bra beslut var det. Bara vi kom ihåg dem också…

Firande har vi hunnit med idag för dottern som fyllde 10 år. Gud så stor hon blivit. I morgon börjar hon 4:an och minstingen 1:an. Ska bli intressant att se hur 10-åringen lyckas ta sig upp, göra sig i ordning och komma iväg till skolan helt själv. Jag vet att hon fixar det. Men nervös är hon. Idag fick hon följa med mig till mitt jobb för att slippa sitta hemma själv på sin födelsedag. Det var inte så kul som hon trott. Det fanns inget skönt ställe att sitta på. Men jag fick en bra ursäkt att flexa ut efter lunch och åka hem.

Efter middagen tog jag nacktag på mina karaktärer. Sparkade på min huvudkaraktär så hon karskar upp sig lite, är mer drivande och inte så mycket offer för omständigheterna. Riktigt så illa är det väl inte men jag ger henne liter mer jävlaranamma än innan. Och det där ordet förlåt som jag gödslat ett par kapitel med rensas och förvandlas till lite mer aktiva händelser. Känns lite kul nu när jag inte fastnar i varenda mening utan flera partier i texten känns väldigt bra. Starka och ibland nästan chockartade. Ja, jag överraskade mig själv med en dialogmening jag hade skrivit som var så provokativ att jag rodnade. Häftigt att man kan överraska sig själv med sin egen berättelse.

Annonser

7 thoughts on “In i vardagens rutiner

  1. Det är väl ungefär det häftigaste att man faktiskt förvånar sig själv. Man skulle ju tro att man har koll på vad man ska åstadkomma, men det har man inte.

    • Ja, det är skithäftigt att man själv hoppar till och drar efter andan av det man skrivit själv. Jag hade lust att ta bort det men stålsatte mig och lät det vara kvar. Det krävs ta mig tusan mod också att skriva ibland, he he.

  2. Visst är det stort att de börjar fyran och ska fixa så mycket själva. Och det gör de ju och som de växer av det! Men ändå. Jag är så nyfiken på ditt manus :)

    • Hon klarade det galant. Jag har pratat med henne per telefon efter att hon kom hem igen och allt hade gått så bra trots att vi tvingades lämna henne ensam i åskovädret som drog förbi. Som tur är är hon inte rädd för åska.
      Kul att du är nyfiken på mitt manus :-)! Om exakt en månad kan du få veta lite mer när vi träffas :-).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s