Bumpy ride

Att skriva är som att åka med den där bussen i Harry Potter. Det gäller att hålla i sig för att inte halka av i svängarna. Trycka på nödknappen är uteslutet. Kapitlet som jag nu äntligen tog mig igenom var en tuff puckel. Nu ligger den bakom mig och om den slätats ut efter att jag kört över den vet jag inte. Kanske den finns kvar, det får nästa tur avslöja. Jag ville ta mig ur diket fortast möjligt. Nu flyter det i alla fall på igen och utsikten är ganska bra. Riktigt bra stundvis även om det är små gropar och pucklar här och där.

Under tiden jag skrev på det här inlägget fick jag till mig bra kritik och som också förklarar varför jag stundvis retar mig på texten. Jag låter inte karaktären driva handlingen stundvis, utan omständigheterna och ibland även bikaraktärerna. Kavlar upp ärmarna och börjar om. Men om jag inte är helt fel ute så är det just vad jag rensat och skrivit om till viss del den senaste veckan. Fast det kan bli ännu bättre. Nu när jag vet vad jag ska titta efter. Herregud vad blind man är ibland.

Harrypotter nattbuss

Bild lånad från virginmedia.com.

Annonser

3 thoughts on “Bumpy ride

  1. Just det. En av de kommentarer jag just nu upprepar som ett mantra för mig, huvudpersonen ska vara huvudperson – alltså agera och driva berättelsen. Inget vidare ju ifall alla andra bara driver med huvudpersonen…

    • Ha ha där fick du till det. Jag såg på din blogg att du också tampas med drivet. Själv drev jag iväg och gjode annat igår. Så var det med den disciplinen. Idag (tisdag) är första arbetsdagen så vi får väl se hur orken är ikväll :). Men drivet måste fixas på ett eller annat sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s