Recension – Där döda hus talar

Jag ryser fortfarande efter att ha läst Lupina Ojalas novell Där döda hus talar. En högst mycket trovärdig och ruskig berättelse om något som faktiskt kan inträffa. Ett virus som sprids efter ett experiment som går fruktansvärt fel. En ort som isoleras och kvar lämnas en skara barn i skogen efter en scouttur. Det kryper av obehag i mig när jag läser om deras förfallande, vanställda kroppar och deras kamp för överlevnad. Om lilla Sussna som smyger sig in i det förbjudna området med hus för att lyssna på röster från osynliga människor och se på dem som bor i lådor. Lupina har lyckats fånga en otäck känsla som ålar sig runt inom mig långt efter att jag läst ut novellen. Helt klart en novell värd att ladda ner i telefonen och läsa när man har lite dötid över.

Annonser