En bra början

Bra börjor på manus har det pratats och skrivits mycket om och jag hakar på för att den faktiskt är väldigt viktig. Jag stötte på en väldigt bra kommentar från en amerikansk agent  på den här sidan som jag vill dela med mig av.

“I know this may sound obvious, but too much ‘telling’ vs. ‘showing’ in the first chapter is a definite warning sign for me. The first chapter should present a compelling scene, not a road map for the rest of the book. The goal is to make the reader curious about your characters, fill their heads with questions that must be answered, not fill them in on exactly where, when, who and how.”
– Emily Sylvan Kim, Prospect Agency

Just det där sista hon nämner, att inte hamna i en massa förklarande och beskrivningar. Informationsdump helt enkelt. Som en kollega till mig sa idag (efter att ha hittat en pocketbok i vårt bibliotek i lunchrummet), det ska börja med en smäll. Inte bokstavligt talat utan med en händelse som gör mig nyfiken på vad som ska hända, hur det går med karaktären(erna). Vem som är släkt med vem och var hen bor eller vilket jobb hen har är ointressant. Just då. Nu måste det inte vara en käftsmäll men ändå något som hindrar karaktären att få det hen vill eller liknande.

Och det viktigaste av allt. Att inte bli snuvad på konfekten. Tex att första kapitlet visar sig vara en dröm eller huvudkaraktären dör och det sedan handlar om helt andra karaktärer. Eller att det första kapitlet visar sig handla om en oviktig bikaraktär. Och det här citatet säger allt.

“Many writers express the character’s backstory before they get to the plot. Good writers will go back and cut that stuff out and get right to the plot. The character’s backstory stays with them — it’s in their DNA.”
– Adam Chromy, Movable Type Management

DNA´t! Karaktärens DNA! Det är det som får tala för vem och varför karaktären är den hen är. Himla intressant. Nu ska jag låta mina karaktärers DNA tala för en stund. Hej svejs så länge.

 

Annonser

7 thoughts on “En bra början

  1. jag håller med. för mycket backstory i början dödar liksom lusten att läsa vidare. som någon sa (var det jsb?) act first, explain later. :)

    • Kan mycket väl vara James Scott Bell som har sagt det. Han har sagt/skrivt många bra tekniska regler kring skrivandets konst. En guru :-).

  2. Ja, början är verkligen superviktig och supersvår samtidigt. Jag vet inte hur många gånger jag har ändrat på min i det nuvarande manuset. Vem som ska få inleda (eftersom jag har flera povar), med eller utan prolog osv. Sjukt svårt tycker jag.

    Väldigt många bra tips på sajten som du tipsar om i alla fall. Och roliga :)

    /LInda

    • Jag tror inte det viktiga i din berättelse är vem som får börja utan vad. Låt en handling börja som har trådar in i resten av berättelsen och på så vis drar med sig de olika karaktärerna allt eftersom. Bara ett tips :).

      • Bra tips! Även om jag tycker att det är svårt att veta ändå. Det är nog med det som med mycket annat att jag inte kommer kunna vara säker på vad som fungerar förrän någon läst allting och tyckt till ordentligt. Helst flera personer förstås, man kan ju tycka ganska olika även om hur saker ska börja….

    • Härligt att du är på rätt väg. Personligen gillar jag ordentliga käftsmällar i första kapitlet men det svåra är att balansera dem så resten inte blir för lamt. Utlovar man fart i inledningen gäller det att hålla kvar greppet om läsaren och trappa upp handlingen ännu mer utan att låta det ske för snabbt så läsaren trillar av tåget. Balansgången är svår men det är då det är bra med en synopsis (säger jag som aldrig skriver synopsis, he he, men jag har dem i huvudet).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s