Delete-knappen går varm

Helgen har gett bra utrymme för lite redigerande. Jag nådde mitt mål att nå fram till sidan 200 och det totala sidantalet minskar ständigt. Det är ett ihärdigt tryckande på den där delete-knappen och det känns obeskrivligt skönt att bli av med tjafset. Allt som är ovidkommande raderas och de där pärlorna plockar jag ut och får fram essensen av världsbyggandet. Lägger till lite annat som förhöjer stämningen. Ibland backar jag och läser det jag redigerat och blir riktigt glad över vilken förändring som har skett med både berättelsen, språket och karaktärerna.

Otåligheten finns ändå där. Att bli klar. Men jag är tacksam för den otåligheten för det är den som får mig att varje dag försöka redigera så mycket jag bara kan. Sakta men säkert närmar jag mig den slutliga finishen för att sedan få skicka ut det till förlagen igen. Redan nu polerar jag i tanken på ett personligt brev. Helt annorlunda mot det förra. Jag har mycket i tankarna; Manus, karaktärer, marknadsföring, serie-version av manuset, del 2 och del 3, förlag, omslag. Trevliga tankar som pushar mig framåt.

Annonser

12 thoughts on “Delete-knappen går varm

  1. Det låter som en väldigt spännande fas, när man ser sin text ändra form och funderar på hur man bäst ska sammanfatta det på ett intresseväckande sätt i följebrevet. Heja dig!!

  2. Det är jätteskönt att ta bort ovidkommande text och känna hur det tajtas till och blir bättre! Och att sträva framåt och tänka på förlag, följebrev mm är också trevligt, det är ju en sporre!

    • Det är som att reducera en sås. Man får fram smakerna, själva kärnan i det som ska berättas. Och precis som vid såstillverkning måste det där överflödet få vara med först för att det ska bli något överhuvudtaget :-).

  3. Jag blev iskall i kroppen när jag läste att delete knappen går varm, men nu känner jag mig lugnare. För visst är det så, att det blir bättre när det stramas. Bara man inte tar bort för mycket av sig själv i texten. Lycka till. :D

    • Ingen fara :-). Det är snarare så att jag har fått fram mer av det som är mitt sätt att skriva. Mer tight. Mer händelser som håller uppe farten. Det är inte delete för hela slanten utan lite återbruk också :-).

  4. Visst är det härligt när texten faktiskt blir bättre (?) ju mer man skalar bort! I alla fall om det man skalar bort är sådant som inte tillför något. (Min text vimlar av sådant).

    • Ja, det är en obeskrivligt härlig känsla. Från början vimlade min text också av ovidkommande händelser men jag tillåter mig att få göra fel för det är ju trots allt en härlig känsla att se hur jag utvecklas.

  5. I mitt följebrev skrev jag mitt namn, titel, genre och ålderskategori. Två meningar totalt.Och det gick jättebra det med, de hörde av sig efter ett par veckor (ett av de största förlagen). När jag sedan var på förlagsmiddag pratade jag lite om det med en av redaktörerna och hon sa att de inte läser följebreven alls.

    • Tack Susanna för den informationen! Ärligt talat är jag inte det minsta förvånad. Jag kan bara gå till mig själv när det gäller att läsa personliga brev av personer som söker en tjänst. Phu! Jag har full förståelse för att redaktören är mer intresserad av själva manuset och dess kavlité. I min värld är det precis så det ska vara också. Det är inte det personlig brevet som ska publiceras, det är faktist manuset som visar om författaren har förmåga att skriva en berättelse som fångar och är värd att marknadsföra.
      Nu finns det säkert förlag som läser breven väldigt ingående men du har ändå fått mig att känna mig mer avslappnad inför det här med personligt brev :-). Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s