Allvarligt talat

När jag öppnade mitt manus efter några dagars skrivledighet förväntade jag mig att vara kvar i en viss scen, men den hade jag tydligen ansett mig vara klar med och gått vidare. Scenen är ett allvarligt snack mellan två karaktärer som försöker förstå varandra och lösa det missförstånd som uppstått. Det där med allvarliga snack är svårt. Det ska låta naturligt och rätt. Med feeling. Inte blasé eller för enkelt. Man ska jobba på relationer och även om den ene fattar att den har sagt/gjort något fel så får det inte vara över på bara tio rader. Nu var det väl några fler rader än tio jag hade skrivit men den där dialogen får allt fyllas med lite mer stuns. Jag har gått och tänkt på vad de borde säga till varandra och skulle fylla på med de där orden när jag såg min flykt (?) och blev jag lite paff. Men när jag tänker efter, det är bara ett utkast jag skriver. Jag kanske ska gå på djupet i andra vändan? Vem vet, jag kanske skriver om hela scenen då. Intressant ändå att komma på sig själv med att försöka smita undan sådant som är lite klurigare.

Annonser

2 thoughts on “Allvarligt talat

  1. Smiter alltid undan klurigheter, ända tills jag tänkt klart kring dem. Så smit bara, förr eller senare sitter du där ändå och ska fixa rätt… Sa hon som gör just det.

    • Så länge man skriver första utkastet är det antagligen okej att smita undan klurigheterna, så det gjorde jag men det tog stopp. Läs mitt senaste blogginlägg om varför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s