Inspiration eller improvisation?

Många pratar om att de måste ha inspiration innan de börjar skriva. Det där har jag funderat på vad det är egentligen. Är det att man i förväg vet exakt vad man ska skriva eller har en stark lust för att skriva för att det är så kul, eller att någon film, bok eller något annat väckt en superbra idé som man bara måste plita ner innan det försvinner? Hur är det med improvisation då? Finns inte den utan inspiration? Eller är det helt fristående från inspirationen? Med min hektiska vardag har jag inte tid att vänta på någon inspiration utan så fort möjligheten uppdagat sig för lite skrivande har jag satt mig vid datorn och börjat knacka fram meningar.

Nu efter snart två manus har jag insett att jag ofta improviserar. Jag har tidigare nämnt de där kaninspåren som jag följt, de där idéerna som ploppar upp på vägen och leder korsan och tvärsan. För mig är det att improvisera och det i sig väcker inspirationen. Glädjen och häpnaden över berättelsen som överraskar och får kroppen att fnittra av lycka. Det är nästan det bästa som finns. Det som får stopp på improvisationen är tröttheten. De kvällarna efter jobbet då jag har förbrukat all energi och inte har något kvar till kreativiteten. Nu är det mer uppenbart än någonsin vilken effekt några dagars ledighet har på mitt skrivande. Från det att jag sätter mig strömmar orden ur mig, som om berättelsen skriver sig självt. Idag vaknade jag och undrade vilken riktning jag skulle välja för min karaktär, fortsatt utstött och ensam eller skulle hjälpen äntligen komma? Musan fick helt enkelt visa vägen. Men en sak är säker, nu måste jag få tempot att sakta ner några sidor innan sista striden tar vid. Det har varit många äventyr för min karaktär och både hon och jag är ganska mätta på det nu. Dags för lite hederlig svensk eftertänksamhet.

Annonser

4 thoughts on “Inspiration eller improvisation?

  1. Jag tror inte man ska förlita sig alltför mycket på det där med inspiration. Visst är det trevligt när den dyker upp, problemet är om den är en _förutsättning_ för att kunna skriva. Icke-skrivande människor tror ofta att man måste vara inspirerad för att överhuvudtaget kunna sätta sig vid datorn, men ofta säger folk att inspirationen kommer efter att de suttit och svettats ett tag. Hemligheten ligger kanske i att själv kunna försätta sig i ett tillstånd av inspiration, genom att vara genuint passionerad för det man skriver om och längta efter att få dyka in i sin story-värld igen.

    • Det där sista du nämner; att vara genuint passionerad för det man skriver om – det tror jag är själva nyckeln till framgång i skrivandet. Visst, inspiration är trevligt men det är inte tillräckligt med energi och kraft i det som passionen. Att vara passionerad – det är inspirerande :-).

  2. Tror inte att man ska invänta inspiration. Det är betydligt lättare att hitta på andra grejer att göra i stället. Men tänker mig att när man håller på någorlunda regelbundet så får man inspiration ändå. Alltså man kan ju faktiskt vara inspirerad av att jobba rätt hårt. För skriva är rätt mycket jobb.

    • Du är också inne på det där att inspiration är sekundärt (jag med). Att det egentligen är något annat som driver oss och med det så kommer inspirationen. Att se sig själv och berättelsen utvecklas är som en katalysator som kör runt maskineriet och mitt i allt det så blandas inspirationen in. Nu hamnar vi i det där med matlagning igen. Jag har några fräscha fina råvaror, av det blir jag inspirerad att laga en god maträtt och när det smakar bra blir jag inspirerad att laga mat igen men kanske med en annan twist :).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s