Mitt liv …

… är kaotiskt just nu. Jag har ställts inför min största utmaning någonsin på jobbet. Det har väckt rädsla, ilska, insikt och en fantastisk segerkänsla i den ordning jag nämner dem. Det är inte över än. Massor av arbete återstår för att få till de inställningar som behövs för att det ska fungera vid årsskiftet men shit vad nöjd jag är. Den där känslan att trotsa rädslan och som en samuraj ge sig in i striden av nya kunskaper och förstå sammanhang mellan delar som från början var totalt obegripliga. Från att ha skrikit rakt ut av förtvivlan (ja faktiskt) igår till att idag högt säga till mig själv: F** vad jag är bra! Det är en kick som inte går att beskriva.

Mitt manus har fått vila men inte i tanken. Där utvecklas den vidare och jag ser inga begränsningar. Den kan bli hur bra som helst. Okej, jag skrev kanske 300 ord en kväll. Jag häpnar över min egen fantasi  men antar att det beror på att jag oftast vill gå utanför ramarna och testa vad som rör sig bortom horisonten. Klart att jag influeras av böcker och filmer så jag tar inte åt mig äran helt och fullt. Det är som att plocka en pärla här och där av andra smycken och sätta ihop ett helt eget smycke i min smak. Som jag trivs med och känner att jag kan sträcka på ryggen för. Faktiskt så skulle jag vilja påstå att den här andra delen i trilogin är i kaliber med City of bones. Såg filmen härom kvällen. Språkmässigt är manuset oslipat så klart eftersom det är ett utkast men när jag tänker på scenerna och den spänning jag hoppas de kommer ge läsaren som de ger mig blir jag alldeles varm och pirrig inombords. Att berätta att jag känner så här är inte lätt. Jag fick redan i första klass intutat att jag inte skulle tro att jag var något. ”Skryt inte!”, kunde klasskamrater häva hur sig. Inte blivit lyssnad på när jag haft lösningen på tekniska saker för att jag är tjej och så vidare. Men jag tror verkligen på den här trilogin och jag kommer att skriva den bara för att jag måste. Om någon skulle tvinga mig att sluta vore det samma sak som att trä en snara runt min hals och sakta kväva mig till döds. Så starkt känner jag för den.

Annonser

15 thoughts on “Mitt liv …

  1. Menar du förresten Mortal instruments – City of bones? Min man hyrde den via teven exakt när jag läste din bloggpost. Jag som inte tänkte se den, men nu blev jag ju nyfiken :-)

  2. Det är nyttigt att utmana sig själv men alltid läskigt att ställa sig längst ut på plankan.
    Det låter helt underbart med manuset so you go girl, vi finns här som dina första köpare av del ett <3
    The Mortal instruments har jag läst alla fem böckerna på engelska samt sett filmen and i love them.
    Kram <3

    • Jag inser att jag med det uttalandet väcker höga förväntningar (hjäääälp). Jag har bara läst de två första på svenska men vete sjutton om jag klarar vänta till nästa. Att läsa på engelska är inga problem och samtidigt bra för att upprätthålla kunskaperna :-). Är också helt såld på The Mortal instruments. Kram <3

      • Det är dem som gör att vi pushar oss själv den där extra milen :)
        Du kommer inte ångra dig med de tre resterande böckerna. Den sista delen kommer ut på engelska i maj 2014. Kram <3

    • Utmaningar är min bästa drivkraft. Jante vill förstöra ibland men håller han sig inte ur vägen blir jag trotsig. Har nog lärt mig lite av min minsta dotter där :D. Kul att du vill läsa :-)) men tyvärr lär det dröja länge, suck.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s