Sneglade på första manuset

I går kväll, precis innan jag gick och la mig, öppnade jag dokumentet till första manuset. Del ett i trilogin. Jag hoppade direkt till sista kapitlet eftersom jag ville läsa hur jag framställde antagonisten. Jag blev glad av det jag läste. Det jag ska putsa bort är lite adverb som stör i dialogerna. Gestaltningen behöver heller inte vara så detaljerad som den var på vissa ställen. Annars var det faktiskt riktigt upplyftande att läsa. Ibland undrar man (jag) ju om det är rena skiten jag har skrivit och istället borde ägna mig åt virkning, krukväxtskötsel och förvaltningsplaner.

Det kliar riktigt ordentligt att ta itu med ettan igen, men eftersom jag är en person som slutför påbörjade uppgifter så skriver jag färdigt utkastet på del två först. För nu är det så att jag gett upp hoppet om att få svar från de tre sista förlagen. Jag mår bättre av att ta det beslutet. Nu vill jag köra mitt race och ta makten över manusplaneringen och inte behöva fundera på om jag kan, borde, törs arbeta om ettan. Men å andra sidan lär arbetet med den inte kunna påbörjas förrän till senvåren när tvåans utkast beräknas vara klart. One step at the time. Önskar bara att jag hade mer tid. Får jag bara två ostörda timmar är tusen ord gjorda och med några sådana dagar skulle det göra stor skillnad. Till helgen planerar jag sitta i den där bowlinghallen jag besökte för längesedan i avvaktan på att ett av barnen är på kalas på ett lekland intill. Det är väl typ den enda tid jag kan hitta för annars är det fullt med aktiviteter. Julen är ju i antågande…

Annonser

9 thoughts on “Sneglade på första manuset

  1. Häftig känsla det där, när man med viss bävan plockar fram sin text och blir positivt överraskad! :))
    Men gud, hur länge har du väntat på de där förlagen nu? Har du hört av dig till dem och frågat ”hur det går”? Annars kanske det kunde vara dags för ett litet mail i det här skedet, tror du inte? Det måste väl vara mer än 6 månader sedan?

    • Det är åtta månader nu. Jag skickade ett mail till ett av förlagen men möttes bara av tystnad. De har säkert hur mycket som helst att göra men jag passar på att ladda om både mig och manuset. Ärligt – det känns skönt att slippa vänta. Det handlar mest om att jag vill ta tillbaka makten och inte behöver grubbla. Att jag en dag kommer ge ut min trilogi är jag bombsäker på :-)).

      • Åtta månader? Jisses, jag hade dött av nervositet långt innan dess. Eller blivit arg, beroende på hur man vill se det.
        Men är det inte dags att skicka ett till mail? Eller ringa och fråga? Visa att du inte har gett upp, liksom. Jag har som mest fått vänta fyra månader när jag har skickat in…

      • Arg blir jag inte i första taget. Har tonvis med tålamod. Och visst, jag skulle kunna skicka ett mail till. Har faktiskt övervägt det flera gånger just för att visa framfötterna men backat av den anledningen att jag inte har något emot mer tid. Då kan jag få utrymma att skriva färdigt utkastet på del två och skriva om del ett. Undaflykt? Antagligen :D. Gett upp? Aldrig!! Jag bidar min tid kan man säga :-)).

  2. Åtta månader var vad jag väntade också. Men det var nog extremt och de hörde av sig och sa varför jag fick vänta så länge.

    Men vad härligt att känna att det är rätt i slutet på ettan! Mer sånt vill man ha.

    • Hör de av sig så hör de av sig. De har säkert sina skäl men nu jobbar jag vidare och slutar grubbla. Beslutet har gett mig en känsla av lättnad och jag gör ett nytt försök nästa år. Och ja, det är underbart att slutet på ettan var okej!

  3. Alltså, att ett förlag tar längre tid på sig att svara kan väl hända, men att tre stycken gör det?! Generellt verkar det som att väntetiden från förlag har dragits ut och att få vänta ett år eller mer verkar inte längre ovanligt. Tyvärr. Så jag tycker du gör helt rätt i att köra på i din takt! Och roligt att texten överraskade positivt!

    • Jag trodde att det var vanligt att det skulle ta lång tid att få svar men förstår nu att så länge som jag väntat är lite extremt. De första tre hörde av sig redan efter en till två månader. Skulle jag nu mot förmodan få ett svar, vad det nu än blir, så är det självklart välkommet. Det är ovissheten som varit jobbig. Jag kan ta ett nej. Hellre ett nej än tystnad och gå och vänta och vänta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s