Att visa

Show or tell

Bild lånad från Amazon

Igår köpte jag den här e-boken för bara 24 kr till min Kindle-app. Idag har jag läst den och är väldigt nöjd med hur enkelt den beskriver skillnaderna mellan att tala om och visa.

Boken är fullproppad med exempel och den största aha-upplevelsen var att det är okej att hoppa över att visa när tempot i berättelsen är högt och mycket information snabbt måste ges till läsaren. Även vid bakgrundsinformation som alltid måste hållas kort eftersom läsaren hela tiden vill ha ett framåtskridande i sitt läsande.

Den berör givetvis också hur karaktärens inre tankar kan visas. Ett bra exempel på det är:
Tell: Hon läste sidan och tyckte att den var rolig.
Show: Hennes ögon rörde sig över sidan och hon skrattade.

Andra punkter som togs upp var personlighet, känslor, reaktioner, utseende och väder. Det känns skönt när jag läser den här boken och märker att jag lärt mig mycket om det här sedan första manuset. Innan jag läste boken hade jag stannat vid en scen i andra manuset där någon är mycket glad för att få gå ut (på restaurang) och hur jag funderade på hur jag skulle få läsaren att förstå det utan att skriva att hon är glad. Alltså – hur bevisar jag att hon är glad? Och just den tanken avslutades boken med, som ett bra tips att komma ihåg. Bevisar din mening fakta? He he. Det är väl första gången som jag avslöjar hur en bok slutar. Men om ni har Kindle-appen på telefonen eller i macen rekommenderar jag er att köpa boken. 24 kr är den definitivt värd!

Annonser

9 thoughts on “Att visa

  1. Vad menar du med ” det är okej att hoppa över att visa när tempot i berättelsen är högt och mycket information snabbt måste ges till läsaren”? Förstår inte riktigt.

    • Tex när det är mycket action, inte nödvändigtvis biljakter eller slagsmål, utan där handlingen sker med snabba ”steg”. I engelskan pratar man om pace. Då saktar de längre meningarna som krävs för att visa vad karaktären känner, upp tempot och spänning och intensitet blir lidande. Andra tillfällen är vid bakåtblickar. Information ska vara kort och koncis och läsaren förlorar greppet om den egentliga handlingen om informationen svävar ut. Där har jag Carol Joyce Oates som ett bra exempel. Boken; Lilla himlafågel berättar hon sidvis med bakgrundsinformation som sinkade bokens faktiska handlig. Det var så illa att jag var tvungen att lägga undan boken.
      Fick du ut något av min förklaring?

      • Ja, tack, nu förstår jag. Just det med korta meningar har jag tydligen problem med, för jag har fått flera kommentarer att det blir för stakigt, så det gäller att använda det med omsorg. Och i lagom dos helt enket. :)
        Men tack för tipset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s