Horn köpes omgående

Vanligtvis är jag en envis positiv person som aldrig ger upp förrän det är uppenbart att det inte tjänar någonting till att fortsätta. Knappt ens då. Nu känns det som jag trampar i den segaste leran någonsin. Tjänar det någonting till att fixa och dona runt bland orden. Blir det verkligen bättre? Är det ändå bara skit som kommer ut av det? Samtidigt älskar jag min story och tror stenhårt på den. Eller är jag en oförbätterlig tönt som tror att jag är någon? Jante har obemärkt smugit sig in och sitter nu som en otäck ettrig kardborre på hjärnan och suger ur mig all tro på mig själv. Bokstavligen. Att skriva och berätta det här på bloggen känns till och med ömkligt. Skulle verkligen behöva ett par horn att sätta i skallen nu för att rycka upp mig. Är det någon som har ett par till salu?

Annonser

23 thoughts on “Horn köpes omgående

  1. Den här branschen som vi valt att vara i verkar vara en aningens trög för att säga det milt.
    Nålsögat som böckerna ska igenom är litet och statistiken talar emot oss men GE INTE UPP och släng den där j-la Jante åt håve!

    De här perioderna av tvivel kommer o går och utmaningen ligger i att inte låta de bli långa.
    Så stor peppkram från mig som precis lagt ut en annons på blocket under köpes: silverhorn och under säljes: någon som vill ha en jävligt tråkig typ som sällskap? Han lystrar till Jante och ni kan få han billigt.

    Kram och hang in there!

    • Jag googlade faktiskt på djävulshorn men ska se om jag hittar dem i stan på måndag. Det går snabbare än posten :D. Och som du säger går de här tvivlen över som tur är och det är det som får mig att bida tiden :). Under tiden ska jag också lägga ut en annons att Jante är till salu. Eller snarare bortskänkes :-).
      Tack för ditt härliga pepp Susanne <3!!!

  2. Jag kör med dubbla par! >:D Är själv inne i en period där jag tycker att allt jag skriver är skit, typ. Min älskade fantasyserie som jag har skrivit på i sex år känns bara sämst efter alla refuseringar som trillat in nu under sommaren. Började fundera om jag hade ”redigerat sönder” mitt manus till slut, haha :) Men jag tror väldigt mycket på den, annars hade jag inte skrivit vidare på den eller ens kommit på tanken att ta kontakt med en illustratör.

    * pepp pepp pepp * Nu rycker vi upp oss! Jag är jättenyfiken på din bok! :D

    • Tack för allt pepp :-)!!! 6 år! Huu vad tufft. Ryckte upp mig med en stav-promenad och har fått lite mer energi igen. Det ska till mycket mer för att ge upp :). Vi får dra i varandra, för det är ju inte den enklaste genren vi har gett oss in på på förlagsmarknaden :-).

      • Intresset för fantasylitteratur är högre än vad förlagen tror. Klart att försäljningssiffror är en tydlig markör men variationen har tidigare varit ganska skral. Nu dräller det in från USA och jag har fått uppfattningen att den genren går bättre och bättre i det här landet. Fin-litteraturen och kritiker har (tror jag) gjort att förlagen gått på den linjen men nu kommer 70- och 80-talisterna och vill ha mer. Så uppfattar jag det i min omgivning i alla fall. Jag skämdes förut för att jag gillade den genren, fantasy alltså, men nu har jag klivit ut ur garderoben och berättar stolt att jag skriver fantasy. Förvånansvärt många blir nyfikna istället för att frusta och titta snett på mig :-). Når jag inte ut med min första del i trilogin funderar jag göra en paus med att skriva fantasynoveller och försöka nå ut med dem först. Vi får se när jag når den gränsen :-).

  3. Det är jättetråkigt att man ska behöva känna sådär för något man egentligen älskar, ändå gör vi alla det. Jag antar att man får gå tillbaka till kärnan, fundera på varför man skriver. Naturligtvis vill vi bli publicerade och lästa. Men om det inte händer, slutar vi skriva då? Troligtvis inte. För folk som älskar att sticka stickar fast barnbarnen ratar tröjorna och folk som målar gör det trots att bara den närmste släkten hänger upp deras alster på väggen. Varför skulle vi vara annorlunda? Skrivande är ju, för de flesta av oss, en hobby och en livsstil. Det är något som ska vara roligt och frigörande, inte stressande och deprimerande. Om du älskar din story låt inte några tråkiga refuseringar från en extremt svår bransch ta den känslan ifrån dig! Kör hårt!!!

    • Egentligen är det inte förlagens refuseringar jag fruktar så mycket just nu. Det vore till och med skönt att få ett nej. Ovetskapen är värre. Mitt tvivel står i om jag skriver som en kratta och behöver utveckla den sidan eller om det är något annat jag ska utveckla i mitt skrivande. Har funderat på lektörstjänst men jag har inte råd med det just nu. Suck! Tack för ditt stöd ändå Charlotte :-)!!! Att vara del av en community i skriv-bloggar-världen är en stor källa till stöd och uppmuntran :-)!

  4. Uff vad tråkigt att känna så. Men jag tror att man rätt hårt måste bara hålla fast vid det där att inte ge upp. Att fortsätta och hålla på. Det kommer någon som får upp ögonen för just din berättelse. Fantasy är tyvärr inte den lättaste genren att försöka slå igenom med. Lyssnade på K. Tidbeck när hon talade om det, att det varit mer framgång i USA än i Sverige för hennes del. Att det är så otroligt svårt. Men tro på dig och din berättelse. DU kommer att fixa det!

  5. Nä, ge upp är jag inte på väg att göra. Kanske bara för en dag eller två, he he, men aldrig för gott. Skrivandet betyder alldeles för mycket för mig för att ge upp det :-). Jag har haft lite funderingar på att översätt min text eller åtminstone några kapitel och göra en detaljerad synopsis och skicka till ett engelskt förlag/agent. Men först ska jag kämpa ett tag till i Sverige. Än har inte tanten lagt käppen på hyllan :D.

  6. Heja på! Hornen finns inom dig ;-) Använd dem för att stånga ut Jante och ta lite vila från manuset. Rätt vad det är kommer en sån där härlig aha! Ja just ja! Så kan jag göra. Och så är du igång igen.

    • Just vad jag gjorde idag :-). Hornen växte fram av ren vilja och efter att ha läst lite ur Divergent tyckte jag till och med att jag skriver bättre än Veronica Roth :-). Ha ha. Helt galet kaxigt men underbart, hi hi.

  7. Hm, det är jobbigt när skrivsjälvförtroendet åker bergochdalbana. Ibland känner jag mig briljant, andra gånger sämst i världen. Tror inte det finns någon bot annat än att härda ut och vänta på att det känns toppen igen, för det gör det ju emellanåt. Så peppkram och skriv så det ryker!

  8. Mentala horn är de bästa! Fram med dem och kämpa på. Det är så mänskligt att tvivla, för om vi inte gjorde det då och då skulle vi ju inte bli bättre på att skriva efter hand. Heja dig!

  9. Känner precis igen mig.. Men brukar försöka tänka att enda anledningen till att jag gör det här är för att jag tycker att det är kul.
    Och nu när du är så nära så får du inte ge upp. Kör hårt nu!
    / Heléne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s