Min berättarröst

Den här lördagen har jag befunnit mig mest framför datorn. Åskoväder och sol har passerat om vartannat ovanför mitt huvud utan att jag brytt mig särskilt mycket. Jag har befunnit mig under tak förstås. Annars hade nog blixten slagit ner i mig och regnet kortslutit datorn. Skrivandet och redigerandet har gått som en dans. Först redigerade jag nästan hela kapitel 1 i första manuset (GP1) och sedan hade jag disciplinen att återgå till GP2 och fortsätta dialogen där och avsluta scenen på ett alldeles galant sätt.

Det känns som om jag börjar hitta min berättarröst nu. Hur jag vill måla upp berättelsen. För måla med ord är vad jag gillar. Nej – älskar. Det där att visa vad som händer utan att förklara för läsaren. Ni ska bara veta hur bedrövligt jag förklarade allt i minsta detalj när jag började på GP. Ha ha ha. Oj oj oj. Det är en himla tur att man kan utvecklas och inte ger upp när man går tillbaka och ser bedrövelsen. Den 20 juli var det exakt två år sedan jag började den här galna resan att skriva en trilogi. Och det är först den senaste veckan jag upplever att jag blivit tryggare i att skriva dialoger som flyter. Det har länge känts svårt och motsträvigt att få karaktärerna att prata naturligt. Själv är jag ingen ordbajs-pratare precis. Kan i och för sig förvåna mig själv där ibland men jag är mer en betraktare och analytiker. Nu ska jag gå och lägga mig och se om jag kan sova. Igår var jag så hög och lycklig av att jag hittat min röst att jag låg vaken i säkert en timme.

 

Annonser

6 thoughts on “Min berättarröst

  1. Tror också att man lättare kommer åt grejen med dialoger ifall man lyssnar, betraktar, iakttar. Så det är en god egenskap. Och det säger jag naturligtvis eftersom jag inte heller är nån ordbajsare precis utan just så där, kollar omkring mig i stället.

    Och vad roligt att du känner att du hittar röst och dialog och allting. Heja dej!

    • Det känns som att jag har hittat berättarrösten just nu iaf men jag hoppas att det är dit jag har nått så det inte är ett vanligt flow. Tack för heja-ropen :) <3!

  2. Vad underbart, heja dig! :)) och visst är det extra roligt när man ser hur man utvecklas, ibland tycker jag det känns som att det inte är förrän man börjar på något nytt som man omsätter allt man lärde sig från det förra i praktiken.

  3. Tack <3! Det kanske är så? Det är klart att det är :)! Och jag lär mig genom att läsa, läsa och läsa. Tror inte jag har läst så mycket på flera år faktiskt. Just min senaste (Stad av skuggor) fick det att klicka till i mig. Den påminner så mycket om min berättartekniskt. Jag sa vid ett tillfälle att jag skulle skriva dialogerna i utkastet utan gestaltningen men båda flyter på hur naturligt som helst. Så nu kör jag racet innan jobbet börjar om en vecka. Tjohooo!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s