Fyra månader …

… tog det tills jag helt enkelt var tvungen att öppna filen till GP1. Det började med att jag gjorde en återkoppling till GP1 i GP2 och insåg att en karaktär visste något för tidigt. Det där retade mig så mycket och lades till allt det där andra som jag måste fixa till och var då helt enkelt tvungen att gå till handling. Och sedan förstår ni väl att det var kört. Eftersom jag ändrade på det så blev det fel i hela följande dialog och jag var tvungen att göra om den helt så att de pratade om något helt annat.

Har jag bara fixat till den där dialogen måste jag tillbaka till GP2, annars tappar jag bort mig i den dialogen jag skriver där och vad min tanke var med den. Det är av den här anledningen jag är så cool inför att inte ha fått något svar från de tre sista förlagen. Jag får mer tid till att hitta och ändra det där som blir fel i GP1 så att det stämmer med GP2.

Annonser

13 thoughts on “Fyra månader …

    • Det är bara att gratulera :). Kan inte säga att jag tyckte samma sak om min. Dialogerna suger ibland. Men det ska fixas. Känner att jag har utvecklats på dialogfronten den senaste tid. Särskilt efter boken Stad av skuggor :).

      • Nåja, jag hittade en karaktär som log i var och varannan mening (något som jag inte alls hade tänkt på) och sedan slutade nog boken alldeles för abrupt, men överlag så gillade jag manuset väldigt mycket :)

        Åh, jag köpte faktiskt Stad av Skuggor härom dagen. Ska bli spännande att läsa den!

  1. Det känns väl nästan oundvikligt att man kommer hitta fel i sina manus, hur långt senare man än tittar igenom dem. Vi utvecklas ju hela tiden och ställer därmed högre krav på våra texter. Hur många förlag skickade du till i första rundan och hur många har du fått svar från? Lycka till med återstående förlag!

    • Jag håller med dig om att man aldrig blir färdig och utvecklas konstant. Det är ju en profession som kräver träning och åter träning. Därför blev jag inte så förvånad att det såg ut som det gjorde men eftersom minst tre förlag har läst det så kom ändå skämskudden fram :). Jag har skickat det till sex förlag, tre har refuserat det och nu väntar jag besked från de tre sista.

  2. Igenkänningsfaktorn är hög! Inte för att jag skriver en serie/trilogi eller någonsin har gjort, men känslan av att plocka fram sitt gamla (nåja) manus och genast se var man behöver ändra… det har nog de flesta varit med om. :)

    • Gud vad skönt att jag inte är ensam. Jag ändrade inte bara dialogen. Jag ändrade hela nästa scen också. Språkmässigt. Mer show istället för tell. Den där Bookshelf Muse var otroligt inspirerande. Jag köpte ju The Emotion Thesaurus till mitt ITunes-bibliotek. Nu vill jag plötsligt ändra på allt :D. Nästan.

  3. Säger som Kati, hög igenkänningsfaktor. Ibland försöker jag också inbilla mig att jag kan stå emot och inte gå tillbaka och ändra just då utan att jag ska göra det senare. Alltså lura mig själv helt enkelt. Sen hittar jag mig själv korrigerande grejer, ibland futtiga saker som verkligen kunde vänta. Då får jag tvinga mig själv vidare, lite som du säger att du ska göra efter att ha fixat dialogen, för man vill inte glömma vad det var man egentligen höll på med.

    • Jag är så otroligt kluven här. Ska jag redigera om hela GP1 eller ska jag fortsätta på GP2. Ena sidan säger att jag borde börja på GP1 ifall något förlag är intresserat och sätter en tuff deadline eller ska jag fortsätta på GP2 och bevisa för ev intresserade förlag att jag menar allvar med min trilogi? Det är inte meningen att du ska svara på mina frågor Mia, utan det är bara jag som försöker beskriva hur totalt förvirrad jag är just nu.

  4. Jag är starkt imponerad av er som kan och vågar ge er på att skriva trilogier över huvud taget.
    Dels att man när man är klar med en bok veta att man bara måste få ur sig två till.
    Dels att väva ihop allting, så att det som händer i bok tre är bäddat för i bok ett. När jag kom till slutet fick jag gå tillbaka väldigt mycket till början för att knyta ihop bättre, och då är mitt manus bara EN bok ;)
    Ni är tuffa.
    Och det här att man blir bättre och bättre hela tiden, det är väl tur. Tänk vad trist om man läste sina tidigare manus och insåg att man skrev mycket bättre då ;)

    • Jag kan förstå att andra boken är mer kravfylld och ångestladdad att pressa ur sig. Trilogier är kanske ännu värre. För vissa. Själv känner jag en besatthet att skriva just de här tre delarna. Ibland funderar jag på om jag ska ta en paus från dem och skriva något annat men får inga idéer som jag spinner vidare på. bara lösryckta bilder som inte leder någonstans. Däremot pusslar hjärnan ständigt på de tre delarna och jag antecknar det som avser den delen som jag inte skriver på för stunden så att jag kan komma ihåg det till senare. Sedan har jag en total tillit till min förmåga att väva och brodera ut historien utifrån de grundtrådar jag har när jag börjar. Den tilliten tror jag är en förutsättning för att inte drabbas av skrivkramp. Och besattheten :D.

      • Besattheten måste vara en klar tillgång :-) En fördel med trilogier och serier måste vara att man får ägna mer tid tillsammans med sina karaktärer. Jag får ju överge mina just när jag börjat känna dem som bäst.

      • Oh ja! Jag lär få dras med mina karaktärer ganska länge och de lär mig hela tiden nya sidor av sig själva :-). Som tur är. Annars börjar de bli tråkiga och manuset också :p.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s