Att läsa samma genre som man skriver

Jag har alltid haft en dröm om att skriva en bok av någon form och innan jag på allvar började skriva på GP som jag kallar min trilogi, ja det är en förkortning snarare av två ord, så ville jag alltid skriva en lika lysande bok som jag läst och tyckt om. Önskade att jag kunde skriva lika bra och fantasifullt som de där framgångsrika författarna. Jag minns också att jag för varje gång som jag läst en bra bok kände att jag fick mindre och mindre uppslag till att skriva om en bra och annorlunda berättelse än det som redan fanns. Det var som om tiden rann iväg och de bra idéerna med den. Så är det ju förstås inte.

Jag har precis läst ut Stad av skuggor av Cassandra Clare och svävar lite overkligt en bit ovanför marken. Den där känslan av att någon hunnit före har förändrats och ersatts av en bubblande glädje att jag sitter ju med en liknande berättelse fast ändå helt annorlunda. Min berättelse är ju min alldeles egna och ingen annan kommer någonsin att skriva den som jag även om det finns gemensamma detaljer. Det jag menar är att det finns massor av deckare och ingen är den andra lik. Så är det med fantasy också. Det goda mot det onda, varulvar, vampyrer, demoner och andra väsen förekommer i många böcker men de har sin unika berättelse ändå.

Den underbara tanken slog mig att om någon gillar Clares serie borde ju någon gilla min också. För mig gav Clarkes bok uppslag på i vilken riktning min tvåa ska ta. Det känns som om jag ska explodera om jag inte får skriva idag och jag har redan börjat morra otrevligt åt familjemedlemmarna när de tilltalar mig. Oeshebesch, nu fick jag i bloggande stund ett nytt uppslag på hur nuvarande scen ska utvecklas. Hej svejs så länge …

Annonser

8 thoughts on “Att läsa samma genre som man skriver

  1. Hihi, vilket härligt inlägg! Älskar känslan när man inspireras av andra författare, även fast idéerna är helt ens egna. Kanske är det nu man borde ha det där horn-diademet så resten av familjen vet att, okej, nu är det bäst hon får skriva ifred, haha. Njut av känslan!

    • Hi hi, jag tänkte faktiskt på det där djävulshorns-diademet och önskade att jag hade haft ett. Jag fick kanske tio rader skrivna innan lunch men nu ska jag göra rent poolen så jag kan svalka mig i den i eftermiddag. I skuggan har vi härliga 27 grader.

  2. Det är väl så det ska vara, att man blir inspirerad och inte nedslagen av det man läser. Och helst vill man väl bli imponerad också och plocka med sig det in i det egna skrivandet. Hur bra som helst att Stad av skuggor gav mersmak. Kan ju vara okej också att gotta sig åt medan man inte kan skriva, alltså ha allt i bakhuvudet och låta det växa. Förr eller senare finns tid för att kasta sig över scenerna.

    • Åtminstone i samma fantasyanda. Nu har jag tilltron på mig själv att göra något eget och jag har blivit bra på att twista om andras ord till något som inte känns igen. Det sägs att det var så Shakespear gjorde :).

  3. Jag var precis likadan! För varje bok jag läste kändes det som att jag inte skulle komma på något eget som var orginellt. Som tur var så släppte det för ca ett halvår sedan :) Tror att det var för att jag började fundera på mitt nuvarande projekt som är mycket mer unikt än mitt gamla.

    • Härligt att det lossnade för dig också :). Jag ska erkänna att jag snor hej vilt men jag twistar alltid om det, skalar av och lägger på nya lager så att det blir nytt och fräscht.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s