Jag kan inte sluta

Flera gånger under min skrivprocess har tanken dykt upp, inte särskilt många gånger men det har hänt att jag funderat på att strunta i det här med att skriva, åtminstone på den här trilogin. Anledningarna kan vara att jag tycker att det jag skriver är den värsta skit som någonsin skrivits, eller att jag borde ägna tiden åt något … hrm … vettigare. V a r j e gång är det en stark röst inom mig som omedelbart protesterar och talar om för mig att jag måste genomföra det här. Jag hinner aldrig ens överväga något annat än att jag ska fortsätta – hur dålig texten än upplevs. Det är då jag inser att jag är beroende. Jag kan inte sluta skriva. Jag är fast. Committed. Vissa dagar skriver jag inget alls men tankarna är ständigt där på manuset och mina karaktärer. När jag äter, läser, ser på film, pratar, ja konstant (mer eller mindre). Och jag vill faktiskt vara beroende av det här. Det får mig att känna mig levande, se en mening med livet (ja, ja ta det inte så ordagrant som att jag haft självmordstankar eller att mina barn inte är viktiga för det är de absolut och jag älskar livet.) Hur kunde jag vänta så länge som femton år innan jag började skriva igen? Hur som helst så har jag aldrig tråkigt längre. Och är aldrig ensam heller för den delen :).

Annonser

7 thoughts on “Jag kan inte sluta

  1. Jag vet många som är som du, själv tänker jag egentligen bara på mina manus just när jag skriver, eller pratar om dem. Sällan annars, om det inte är något särskilt jag måste ”lösa.”

  2. Vad härligt, det är klart du ska fortsätta! Visst tvivlar man ibland men det går snabbt över när man tänker på alternativen… Att inte skriva finns liksom inte. Jag förstår precis vad du menar med mening med livet. Så känner jag med.

  3. Det är väl klart som den att du ska fortsätta skriva. Och om jag nångång träffar på en författare som säger att den älskar sina manus från idéstadiet till färdig bok, då blir jag hysterisk, stum och aggressiv. Och en del andra känslor också. Ja, livet är det. Satt just för nån dag sen och tänkte på hur otroligt skönt det är att få skriva trots att man alltid skriver värsta dyngan. Så det är bara att fortsätta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s