Inte fel att stanna upp ibland

Jag har fortsatt att ägna mig åt att lära känna mina karaktärer i helgen. Det gör jag genom att läsa handböcker men också genom att gå och tänka på dem. Lyssnar efter hur de reagerar när jag utsätter dem för olika saker. Vad är det de tycker om? Vad retar upp dem? Vad intresserar dem? Vad har de för ägodelar som betyder mycket för dem? Vad strävar de efter? Fördelen med att göra det här arbetet är att jag kan göra andra saker samtidigt. Plantera blommor och rensa lite i rabatterna.

Tidigare har jag resonerat som så att det har varit ”slöseri” med tid att utforska karaktärernas inre. Det har ju gått så bra att skriva om dem ändå. Det jag har tjänat på att lära känna dem är att jag har fått nya uppslag till scener som för mig är tydligare vart protagonistens förändring är på väg. Därför gick det lätt att skriva slutscenen i fjärde kapitlet och gav mig en ypperlig cliffhanger. Bikaraktärens hemlighet fick stryka på foten (hemligheten började likna allt för mycket en annan karaktär i en bok som redan finns) och istället följer han sin arketyp och gör något dumt. Något som leder till en händelse som så småningom möter upp en helt annan händelse. ”Zing” sa det i mig när den här kopplingen blev tydlig för mig. Är det inte alldeles underbart att skriva?

 

Annonser

11 thoughts on “Inte fel att stanna upp ibland

  1. Jag håller helt med i vikten av att lära känna dem iom att det ger uppslag till nya scener och problem för karaktärerna. Heja dig!!!

    • Tänk att ha skrivit ett helt manus och fortfarande inte känna sina karaktärer fullt ut. Skönt att de inte är förutsägbara :-).

  2. Jag tog till mig det där du skrev om att ingen är allt igenom ond så nu har jag fördjupat mig i min seriemördare and i love it :)
    Det är en skön känsla när man kan göra andra saker men ändå jobba med boken. Skrivandet är underbart. Stor söndagskram till dig Carola <3

  3. Jag har skrivit till ett avsnitt idag, som bäddar in både bipersonen och huvudpersonen lite mer. Innan hade bipersonen ett stort intresse som bara hux flux avslöjades i slutet av boken, nu vet vi om det mycket tidigare. Känns bra.

    • Vilken tur att du upptäckte luckan :). Vet man karaktärernas intressen och hur de upplever dem får de en djupare dimension. Ops! Nu kom jag på att jag missat just vad min bikaraktär k ä n n e r för sitt intresse! Tack för att du fick mig att inse det :-)!!!

  4. Superbt! Och just det där att kombinera inkännandet med rensning i rabatten är ju trevligt. Fast jag brukar också tänka på att man ju egentligen inte kan lära känna nån för de förändras eller döljer saker. Så även om man tror sej veta saker om karaktärer så kan de plötsligt göra någon mysig liten kovändning och då får man försöka hänga med bara.

  5. Det är perfekt att kunna spåna och planera samtidigt som man gör andra vardagssaker, och när det säger zing i huvudet – det är bästa känslan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s