Obegripligt många ord

Jag uppnådde tusen ord i helgen men jag förstår inte hur det gick till. Varje gång jag sätter mig ner för att skriva är det som att trycka på en knapp hos en sexåring som ideligen snurrar runt mig och pockar på uppmärksamhet. Jag får ta många djupa andetag och räkna till längre än tio för att inte säga något olämpligt. Maken till mer mammig sexåring har jag aldrig hört talas om. Jag hoppas verkligen att det blir bättre när hon börjar skolan till hösten.

I slutet av juni kommer jag att få en hel helg där jag kommer att få skriva oavbrutet i flera timmar men ändå i trevligt sällskap. Förhoppningsvis bjuds det på hemgjord glass och sorbé också. Nu kanske några av er redan räknat ut vem jag ska hälsa på. Jodå, en ängel har hörsammat mina böner och finaste Katarina har bjudit mig att hälsa på henne en hel helg. Undrar hur många tusen ord jag hinner skriva då? Definitivt mer än tusen :)). Blir säkert en hel del prat också.

Annonser

8 thoughts on “Obegripligt många ord

  1. yayy, ser verkligen fram emot det. En hel härlig skrivhelg med massor av nördande och härliga pratstunder. :)
    Heja dig!! Tusen ord är ju jättebra!!!! Skulle jag ha någon som snurrade runt fötterna och knackade på axeln skulle jag inte få något skrivet alls. Tur att misse är ganska självständig. :)

    • Ska försöka låta bli att snurra runt dina fötter och knacka på axeln :D. Nä, ett glas vatten, macen, hörlurar och Spotify – då märker du inte av mig mer än det ivriga pickandet på tangentbordet :). Ska bli jättekul att få träffa dig igen! Minns hur timmarna rusade iväg senast vi sågs. Troligtvis rusar helgen iväg som den brukar när man har roligt :p.

  2. Jag känner igen det allt för väl, det finns aldrig så mycket att fråga om som när mamma sitter och skriver. :) Vad härligt med en helg fylld av skrivande och prat. Fram för mer sådant. : D

    • Så du har det också så? Ja, det är väl bara att bita ihop och kämpa på. Trots allt visar det på att vi menar allvar eftersom vi inte ger upp så lätt :). Kram

  3. Jag minns hur det var förr. Numera är de så skolade att de ber om ursäkt när de stör. Och ifall jag inte svarar så går de vidare till nästa instans. I och för sig, han är ju inte så bra på svara alla gånger heller (musiker, skriver musik…) så då kommer de tillbaka. Men de ber om ursäkt.

    • Min nioåring brukar bara fråga när det verkligen behövs och det är helt okej men när minstingen bara är ute efter att störa för störandets skull blir jag tokig. Intalar mig att det blir bättre när hon börjar skolan och får umgås med äldre barn.

    • Med så små barn som du har förstår jag att det är ännu svårare att få till skrivtid. Otroligt att vi ändå lyckas prestera så mycket text som vi gör :).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s