Trafikstockning i hjärnan

Det känns som om alla idéer för hur manus 2 ska utvecklas trängs så att jag inte får någon ro att skriva. Tankarna far omkring för att sortera i vilken ordning allt ska komma. Vill inte ägna mig åt att tänka heller även om jag är väldigt bra på att göra det för jag vill komma någonstans och allt det där fluffet emellan är så tråkigt. Men jag kan inte hoppa framåt och skriva på något som ska hända sedan för då börjar jag undra vad jag ska fylla däremellan. Visst är det synd om mig :D?

Annonser

22 thoughts on “Trafikstockning i hjärnan

  1. Menar du att du bara vill skriva de scener där det händer något och inte övergångarna? Så brukar iaf jag känna ibland. De där passagerna mellan de intressanta scenerna kan kännas tråkiga att skriva, men de är ju ett måste. Du får nog lita på intuitionen helt enkelt och bara låta orden komma i den ordning de vill.

    • Jag har den tendensen att mina berättelser exploderar i huvudet och allt vill komma på en gång. Jag blir så ivrig att jag helst vill att allt ska vara färdigskrivet så jag får se resultatet. Passagerna blir då tråkiga och hjärnan uppfylls med allt det där häftiga som jag hellre vill skriva om. Löjligt problem egentligen men det är som att försöka pressa ett äpple genom en flaskhals. Men jag ska lyssna på ditt råd så till vida att jag tar en sak i taget. Kanske det blir bättre om jag antecknar ner de där fantastiska scenerna så de ligger på ett papper istället för i mitt huvud? Hrm … är ju lite dålig på att anteckna :p.

      • Har du provat att skriva ner de scener du vill skriva, de som bubblar i ditt huvud och struntat i kronologin? Ibland kan det vara en sporre att inte ha skrivit dem, utan som en sötsak ligger den där och väntar i huvudet tills man har skrivit det som leder fram till just den scenen. Ibland kan det vara tvärtom skönt att få ur sig scenen, även om man egentligen inte har kommit dit i manuset. Jag skulle säga: testa dig fram.

      • Det är väldigt många scener. Det är två konflikter som händer på samma gång på olika håll och ska trasslas ihop i manuset men redas ut i min hjärna vilken ordning allt ska komma. Inser att jag har svårt att förklara det här men det säger väl en del om hur rörigt det är i mitt huvud :). Men jag borde som sagt skriva ur mig som du och Mia föreslår de där scenerna som bränner. Det har inte varit min metod förut eftersom jag gillar att ha morötter att sträva mot men jag kommer ju inte vidare som det verkar nu. Absolut värt att testa :)!

  2. Jag brukar skriva de roliga scenerna först. Övergångarna tar jag sen, det brukar lösa sig. Då är jag så inne i manuset att de inte känns så tråkiga.
    Här är det trafikstockning IRL också :( Stockholm i ett nötskal och Anna på väg till jobbet! Tänk att kunna sitta hemma o skriva istället!

    • Det är fördelen med att bo som jag gör – inga bilköer :). Jag har svårt för att hoppa när jag skriver även om jag är sugen på det. Nya vindlingar sker när jag minst anar i de mest vardagliga passager. Egentligen ska jag inte klaga. Överflöd av kreativitet är en ynnest men svårt att hantera ibland :).

  3. Jag brukar undvika övergångar så långt som möjligt. Eftersom jag inte gillar att läsa dem så tror jag inte att de ska finnas. Det finns undantag förstås, vissa bitar kan man inte hoppa över, men i stort vill jag att det jag skriver/läser ska vara sånt jag gillar. Så då låter jag tid passera i stället. Skulle alltså skriva det som är kul först, och se vad som verkligen behövs av mellankrafs sen. Allt kanske inte är nödvändigt.

    • Det där borde jag bli bättre på – att inte skriva så mycket mellankrafs. Som du säger måste det finnas ibland men jag ska nog våga korta ner passagerna. Finns ingen anledning att redovisa varje timme :D. Nu känner jag mig riktigt peppad!

  4. Jag är inne på Mias linje. Mitt manus hoppar framåt i tid i olika grad, ibland ett par timmar, ibland nästan en månad. Men någonting betydande händer (nog?) i varje kapitel – även om det såklart inte är lika stora grejer varje gång. Faktiskt funderade jag nyss på om jag borde ha lite mer mellanfluff, men valde att skippa det.

    • Mellanfluff tycker jag behövs för att läsaren ska få hämta andan när det har hänt intensiva saker och det är väl där jag är just nu i mitt skrivande. Annars håller jag mig så gott jag kan till James Scott Bells råd att alltid ha motsättningar/action i varje scen för att förhoppningsvis inte tråka ut läsaren. Tidshopp har jag varit dålig på men funderar på att hoppa framåt en hel vecka. Hela mitt första manus utspelar sig under bara två veckor så det blir rekord för mig :)).

      • Mitt utspelar sig under ett halvår, så där finns mer tid att hoppa :-)
        Vill bara inflika att det absolut inte är actionspäckat eller intensivt i varje kapitel. Den ”betydande saken” kan vara ett möte, en insikt eller en kommentar. Eller helt enkelt ett sätt som huvudpersonen agerar på så att man förstår att hon har genomgått en utveckling. Så transportsträckorna finns där, för att få till just det där mötet, insikten eller kommentaren som ska leda vidare. Lycka till med trafikstockningen! Kan man kanske varva scenerna på något sätt? Kan funka när det ska vara högt tempo.

      • Jag är väldig slarvig när jag använder mig av begreppet Action :). Känslomässigt (för mig) så kan även meningsskiljaktigheter i en dialog som hettar till vara action :o.
        Scenerna ska varvas och jag har inte bestämt mig för i vilken ordning de ska komma och vem som ska veta vad av karaktärerna. Men trådarna börjar redas ut och trasselboet känns inte lika rörigt. Phu!

  5. Ja jag skrev ju min totalt okronologiskt, i den ordning som jag tyckte kändes roligast. Det gjorde också att de där transportsträckorna, som jag skrev till efteråt för att binda ihop dem, reducerades till det absolut minsta nödvändiga, vilket jag tror var en fördel just i det avseendet. dessutom vill man inte alltid vänta hela manuset på att få skriva den där fantastiska scenen i sista delen… och det är ju när man känner dem så där starkt som man skriver som allra bäst, tror jag iaf. så det borde man ju utnyttja.

  6. Ja, det kan vara svårt att sortera när det exploderar! Jag är sådan som gärna planerar före jag skriver så jag väntar bara ut det. Men förstår om det är frustrerande om du hellre vill skriva än tänka :)

    • Åh, jag älskar att gå och tänka! Ibland tänker jag så intensivt att jag kommer på mig själv att göra grimaser eller i värsta fall säga något högt för mig själv :D. Nu ska jag göra ett nytt försök att skriva så får vi se hur det går i kväll. Om det blir en scen eller två.

  7. När jag får sån där stockning, så skriver jag ner stöd ord om det på ett papper (läs anteckningar i min iphone), för då slipper det bli kö och stockning. Då lämnas allt där, sen när det är dags plockar jag fram dem vart efter som jag tycker att ”här” passar det in. ;) Lycka till!

    • Precis det nämner jag i ett svar till Katarina, att jag kanske borde göra. Jag är så himla slarvig med att anteckna eftersom jag sällan glömmer något. Det etsar sig liksom fast men det är helt klart värt att pröva för att få lite mer ytrymme i mitt tänkande :)).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s