Hade glömt hur det var

Det var ett tag sedan som jag var i skrivfasen – snart ett år sedan. Även om jag vet hur jag fungerar när jag skriver så är det lika fascinerande varje gång. Jag har en väldigt tydlig bild av vad jag ska skriva och när jag väl skriver det så förändras scenen och vill något annat, tvistar sig och något mer dynamiskt växer fram. Inget jag planerat utan det händer helt av sig själv exakt i skrivande stund. Ibland har jag ingen aning om vart de nya orden vill ta mig men jag följer oftast villigt med och blir nyfiken på vad som ska hända. Ungefär som att läsa fast det hänger på mina fingrar att fortsätta trycka på tangenterna för att jag ska få reda på fortsättningen. Tjohoo vad det här är kul!

Börjar bli otålig över vad förlagen tycker. Det är över en månad sedan som jag skickade iväg manus 1 till första förlaget. Jag vet ju hur lång tid det tar att få svar men jag vill kunna komma vidare och har lite svårt att koncentrera mig på manus 2. Dags att kavla upp ärmarna igen och plocka fram lite jävlar anamma.

En timme senare:

(En vissling) 700 ord på en timme! Kan knappt vänta tills i morgon när jag får skriva igen. Funderade ett tag på om jag verkligen kommer att komma upp i 100K med manus 2, men som det verkar nu lutar det åt att det löser sig.

Annonser

12 thoughts on “Hade glömt hur det var

  1. Ja, det är lustigt hur man glömmer bort hur häftigt det kan vara i den där kreativa fasen när man redigerat länge… Det blir liksom det nya normala.
    OM den inte skulle bli 100K så är det kanske ingen fara. Även 80 eller 90 (!) K skulle ju definitivt vara en bok. :) oroa dig inte för längden i det här skedet, det kan ju faktiskt öka under redigeringen. Mitt gick från 70K i ett första utkast till… vi kan säga att det blev en hel del mer. :)
    Pepp pepp.

    • Precis som med första manuset undrar jag ibland om det blir en hel bok. Kommer jag verkligen att lyckas pressa ur mig lika många ord och kommer det att vara underhållande? Det är då dessa stunder att ohämmad kreativitet lugnar mig och sprider ett inre lugn :).

  2. Uff. Var jag än tittar in får alla andra skriva nytt och vara ivriga. Själv måste jag redigera och muttrar irriterat för mej själv. Förlåt. Jag skulle ju skriva: åååååh vad roligt att skriva sig fram till vad det är man vill säga och känner så igen mig i det där med att det händer nåt medan man skriver som blir nåt annat än man tänkt sig och man inser hur mycket man har inuti som bara kommer fram när man släpper spärrarna. Underbart! Skriv på bara!

    Nu ska jag tillbaka till mejsla ut scenerna. Redigera alltså. Njut av skrivandet.

    • Mia: jag är i samma sits som du. Vill börja på det nya, NU! men måste vänta tills jag är klar med mitt första manus helt och hållet. Eller åtminstone klar med redigeringen! :)

    • Varje fas har sin charm. Jag kan ändå tycka att redigeringen är mindre pressande eftersom skalet finns där redan. Men jodå Mia, jag njuter :))))).

  3. Jag tycker det är lika fantastiskt varje gång jag sätter mig för att skriva nytt och det faktiskt kommer ord. Man glömmer hur det är mellan varven. Jag brukar alltid vara lite ringrostig, men det är en lättnad när det rasslar till och lossnar!

    • Lättnad var rätta ordet! När det lossnar har jag lust att emigrera in i min värld där mitt arbete och annat vardagligt inte existerar. Nej kanske inte riktigt – men nästan :D.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s