Det slår mig att vara debutant i litteraturens värld är som att vara kvinna i en mansdominerande värld. När jag läser inledningar av väletablerade författare (utländska) så märker jag hur mycket segare de är innan det händer något. Är det för att de inte har pressen på sig att fånga läsaren lika snabbt som en mindre etablerad författare har på sig? Ungefär som att vara kvinna och tvingas bevisa inför sina arbetskamrater på en mansdominerad arbetsplats att hon är kompetent genom att prestera tio gånger bättre. Jag förstår logiken men ändå inte riktigt fullt ut. En väletablerad författare som skrivit böcker i tjugo- till trettio år borde anstränga sig att fånga nya läsare med att locka in dem i sin text. De kan inte alltid leva på gamla meriter – eller kan de det? Uppenbarligen. Det här var bara något som slog mig när jag började läsa en bok av Joyce Carol Oates så det är inget jag anser gäller över lag. Bara en reflektion över hur det kan vara. Jag har läst Oates förut och gillade Dödgrävarens dotter väldigt mycket eftersom hon har ett målande språk och får karaktärerna så levande. Antagligen kommer jag att gilla Lilla Himlafågel också som jag började på men det får gärna hända något snart. Det behöver inte vara action, ond bråd död eller liknande, bara något som fångar min nyfikenhet att vilja veta hur det ska gå. Jag läser vidare så får vi se om hon lyckas.
Carola Strömstedt
Om nordisk fantastik och mitt eget skrivande
Carola Strömstedt 
ja, jag tror också de där etablerade författarna kan kosta på sig en segare start. de som troget läst deras tidigare böcker fortsätter i den trygga förvissningen att de kommer att gilla den här boken med. det är nog som du säger att det är viktigare för en debutant att dra med läsaren på en gång, få dem att fortsätta, kanske för att läsaren inte vet vad de får, som med de författarna de redan känner till. Det krävs liksom ett löfte för att de ska fortsätta till den intressanta delen. Och det tycker jag egentligen är bra. Avskyr sega böcker. det behöver inte vara actionspäckat från sida ett men åtminstone något som får en att läsa vidare, som väcker nyfikenhet.
Nu har jag läst några sidor till och jag börjar knyta an till Kristi som det bland annat handlar om. Är på sidan 33 och som debutant (nån gång ska jag ge ut en bok) måste jag leverera tidigare än så. Typ i första meningen :-). Oates kan som du säger kosta på sig det lite senare. Fascinerande hur man dras in i en berättelse utan pang-pang. Alltså … att fångas av de vardagliga människoödena och känna att jag engagerar mig i deras liv. Ur ett psykologiskt perspektiv är jag också fascinerad av hur vi reagerar på detta. När når jag gränsen där jag är fångad på kroken i boken? Någon gång i mitt liv kanske jag fördjupar mig i det men nu ska jag sluta vara nördig och bara njuta av boken :-).
Det är inte bara utländska författare det här fenomenet märks hos, tycker jag, utan även svenska. En författare som dock aldrig gjort mig besviken, utan alltid har en början som jag sugs in i (fast jag har inte läst ALLT av honom) är Harlan Coben. Har du läst honom nån gång? Han är riktigt skicklig på att bygga upp en bra historia som man sugs in i på första sidan :-)
Nej jag har aldrig läst något av Coben. Inte mycket av de svenska romanförfattarna heller. Bara svenska deckare och de drar av sin natur snabbt in läsaren i spänningen. Men det är säkert som du säger att även de svenska romanförfattarna har råd att sega lite i början. Vet inte om jag själv skulle ha förmåga att skriva på det sättet. Jag drivs av att skriva käftsmällar :-)).
Inte bara det. Jag tror att det är svårare över huvud taget att debutera idag. Tror att förr fick man växa efter debuten. Men nu ska debuten verkligen vara ett löfte, inte bara att boken är bra utan också att debutanten kommer att fortsätta vara det.
Kritikerna i media är inte nådiga så jag förstår förlagen att de har höga krav eftersom många tyvärr köper böcker av debutanter utifrån kritiken i media. Ibland hittar boken sin egen väg oavsett men det är en tuff värld och det finns inga förmildrande omvägar. Det är läsarna som slutligen genom djungelns lag dömer om boken får ett liv eller inte. Vet inte om jag har halkat ifrån mitt eget ämne här men för att knyta ihop säcken så är det mer förlåtande att en bästsäljande författare kan skriva en mindre bra bok för att nästa gång åter komma tillbaka med en succébok. Nåja, debuten ligger framför mig och jag försöker njuta av ”lugnet” innan jag vänds ut och in på av hänsynslösa kritiker :-). Måste vara tokig som vill ge mig ut bland hajarna.
Slogs av exakt samma tanke när jag läste Maj-Gull Axelsson nyligen. ”Aprilhäxan” och ”Slumpvandring” är två böcker av henne som jag verkligen tyckte om. Men i hennes senaste hände liksom inget. Välskrivet, men en trist story.
Usch! Undrar om de skriver för att prestera en ny bok bara för att förlaget förväntar sig det? Då är det bättre att ta en break och vänta tills det kittlar igen. Och om det där tråkiga de skrev kittlade för dem får man väl hoppas att det roade någon läsare :p.