Värsta skrivkramp någonsin

Jag har lust att skrika rakt ut. Herregud vilken skit jag skriver. Allt, varenda rad känns fel, fult, löjligt, knasigt, äckligt. Precis allt. Hur tänkte jag? Så här illa har det nog aldrig varit. Antingen är det jag som har vaknat och insett verklighetens otrevliga sanning eller så är jag i en formsvacka och borde göra något helt annat för ett tag. Jag som hade sett fram emot den här kvällen så himla mycket, att få sitt i lugn och ro och korrläsa sida efter sida. Är det det som är problemet? Att jag har fått för mycket tid? Vanligtvis brukar jag kavla upp ärmarna och låta hornen växa ut i pannan medan jag enträget skriver vidare. För första gången är det tvärstopp. AAAAAARRRRGGGGH! Jag ger upp – för ikväll. Och läser. En bok. En bra bok.

Annonser

11 thoughts on “Värsta skrivkramp någonsin

  1. Jag tror du bara är j-ligt trött på din text och behöver lägga ifrån dig den en månad eller så. Det var iaf så för mig. När jag läste igen efter en månad tyckte jag det jag skrivit var rätt bra :). Hoppas det löser sig! Kram

    • Tack Anna, jag hoppas också att det känns bättre om några dagar. Eller föresten – det kommer det att göra. Jag ska inte titta åt det förrän till helgen. En månad är för länge. Bara jag får läsa och fylla på den vägen så blir det nog bra =}.

  2. Så är det definitivt för alla då och då. Jag är säker på att du snart tycker att det är ett mästerverk igen :) Man blir självklart trött så in i märgen på sin berättelse då och då, man lever ju så intensivt med den så länge att vore konstigt annars? Hoppas att du hittade en riktigt bra och inspirerande bok.

  3. håller med alla ovanstående talare, ta en break från texten. Man är som en jäkla berg och dalbana när det kommer till skrivandet, ena minuten hur stort ego som helst för att i nästa sekund ramla ner som en pannkaka. Men det är så vi lever med våra mästerverk. Stor kram och ta hand om familjen, texten går ingenstans!

  4. Problemet är att man tänker för mycket. Man borde bara korrläsa, inte tänka samtidigt på vad. Det är förstås lite knepigt när det råkar vara nåt man själv skrivit. Så lägg undan texten, leta fram hornen och kläm fast dem ordentligt innan du tittar på orden igen. Och om du fortsätter att känna så när du läser på nytt. Dra streck i marginalen, återkom till såna ställen när du är pigg och glad och har letat fram ännu fler horn… För jo, alla känner så där mellan varven.

  5. Det gjorde du rätt i. Att släppa det och gå iväg och läsa bok istället. Tror det är farligt när man känner så där, att man raderar text som egentligen är bra, för att man är frustrerad och inte kan se det just då. Nästa gång du sätter dig tror jag du tycker texten är bättre. Pepp, Pepp!

  6. Tack alla gulliga rara ni <3!!! Ni ska veta vad det värmer mig att få ert stöd och att jag inte är ensam. Igår var jag verkligen nära ett sammanbrott. Nu känns det lite bättre och om ett par dagar ska jag nog våga kika på manuset igen. Idag ska jag kramas :-). Flickorna kommer hem och då ska jag mysa med dem. Kram på er också för att ni är så härliga!!!

  7. Ping: Hur mår jag egentligen? | Susanne Ahlenius

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s