Perfekt eller inte perfekt – det är frågan

Det har varit tyst här ett par dagar. Det beror på att jag inte har haft så mycket att säga. Jag redigerar och redigerar och det känns som om det tar en evighet. Jag går igenom varje kapitel två gånger på cirka arton sidor och när jag backar tillbaka känns det som om jag är tillbaka på ruta ett. Ändå vill jag jobba igenom kapitlen två gånger för jag upptäcker alltid någon liten sak som jag missat och när jag gör sista genomgången från början ska det verkligen vara den sista.

Jag har läst i min peppbibel, The 101 habits of highly successful novelist ni vet. Där hittade jag ett citat som är mycket klokt.

The secret is not to try to be perfect. If you try to be perfect, you procrastinate, you go over and over what you wrote, you make no forward motion. Trying to be perfect doesn´t produce masterpieces, only agony and slow writing.
Stephen J Cannell

Vet ändå inte om jag kan våga ta till mig det där riktigt. Jag grubblar hela tiden på om det jag har totat ihop är tillräckligt bra för förlagen. Ja, för förlagen. Vet inte längre vad jag tycker själv. Nyligen fick jag för mig att ändra på lite regler som fantasy oftast innehåller för att göra den påhittade världen mer trovärdig. Jag har inte gjort några ändringar än men om jag gör det kräver det en djup genomgång igen med en del omskrivningar. Och jag vet inte om jag orkar det. Ska jag lyssna på citatet och våga att inte vara perfekt. Har jag råd med det? Varför inte? Senaste tiden har jag slappnat av mer inför refuseringar och ser det mer som något som måste betas av. Det jag har fått ihop är långt ifrån ett utkast längre och borde fungera som det är. Men som sagt, jag vet inte själv vad jag tycker. Kanske borde jag skriva det där personliga brevet efter att redigeringen är klar bara för att fokusera på annat ett tag.

Annonser

21 thoughts on “Perfekt eller inte perfekt – det är frågan

    • Vet inte om det känns rätt i magen heller men det där växlar från timme till timme. Typiskt mig att snurra till det för mig. Jag ska försöka hålla mig på mattan och inte göra några strörre förändringar för kommer jag att hålla på i en evighet med det här manuset. Blir det refuserat har jag ju en anledning att göra ändringarna efter det :)).

  1. Jag tror det där citatet främst syftar på den skapande processen, det där första utkastet. Om man är för petig med att det ska bli perfekt redan då kommer man aldrig att bli klar. Lite så tror jag det är de menade. Med det sagt är det få böcker som är perfekta, och det kanske är bra. Perfekt är egentligen ganska tråkigt. Huvudsaken är att du är nöjd och känner att det är det bästa du kan åstadkomma där du är just nu. Och det räcker långt! Men det kan ju ändå vara bra att börja fila lite på följebrevet för att som du säger få lite omväxling i arbetet. Det är också bra för att få igång känslan av att man faktiskt nästan är färdig och redo att möta världen. :))

    • Enligt rubriken handlade det om att skicka in manuset till förläggare. Borde räknat ut att jag skulle känna den här osäkerheten för jag är aldrig nöjd med de rapporter jag skriver på jobbet heller. Som tur är, är jag den enda som inte är nöjd :s. Perfekt eller inte, någonstans måste jag sätta gränsen och det för stanna vid finslipning av dialoger och gestaltningen. Handling, regler och annat håller ändå tillfredsställande. Personliga brevet är nog som du säger ett bra sätt att förbereda sig.

      • Du får inte vara så hård mot dig själv! Våga släppa taget annars kommer du sitta och pilla tills du blir gråhårig :) Som Stig Helmer sa; ”jag är inte rädd jag kan flyga” Stor kram och en spark i baken från en som är i samma läge.

      • Du också? Då får du en peppspark av mig mä :). Det kanske vore på sin plats med en affirmation? Inte Stig Helmer dock men;
        Jag litar på min förmåga och vågar släppa mitt manus.
        Den känns bra för mig. Tänk att det ska vara så svårt att leva som man lär :)).

  2. Jag tror som Kati att det gäller att bli så nöjd som möjligt för stunden. Man kan göra sitt bästa och fila och peta och förfina, men nån gång måste man våga släppa taget också, annars finns det nog risk för att man aldrig blir klar. Men det låter ju bra att fokusera på nåt annat ett tag, så tycker absolut du ska skriva följebrevet!

  3. Man blir aldrig nöjd. Inte egentligen. Man blir lite nöjd en stund och sen är man där igen. En eländig rundgång. Förlåt, det där är inte så värst uppmuntrande, men är i samma skede själv. Och kan känna igen mig i att magkänslan vacklar, det jag gör är att andas. Dessutom i de stunderna stryker jag så lite som möjligt, för det kanske inte ska strykas ändå. Det kan ju hända att det nån dag senare finns lite magkänsla för vad som ska och vad som inte ska.

    • Gud vad skönt att det inte är bara jag som har den där rundgången. Den driver mig lite till vansinne. Precis som du har jag blivit mer försiktig med att stryka. Andas? Ja just det. Det är ett ypperligt sätt att komma vidare. Det borde ju jag komma ihåg som är andningspedagog och allt :D.

  4. Håll inte på och skriv om mera nu! Jag tror det är jättebra som det är. Du är så noggrann också, och någon gång måste det ju vara klart:o)

    • Man kan pilla i all evighet, och till slut vet man inte vad som är bra och vad som är dåligt, det känner jag igen. Du kanske ska ta en paus och få lite distans till manuset? Och sedan läsa det med nya ögon innan du skickar in det. Men se till att du blir klar. Ingen kan vara perfekt och alla har hursomhelst olika åsikter om vad som är perfekt. Lycka till nu :-)

      • Nej Paus är inte tänkbart. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Ofta känner jag mig mycket nöjd med vad jag har skrivit men som jag nämnde för Emma (askemm) så vågar jag på något sätt inte riktigt tro på det för att inte göra bort mig. Jag vill inte schåsa upp något som bara är medelmåttigt. Guuud vad jag gnäller. Nä, jag ska försöka karska upp mig. Nu får det vara nog med sorg och bedrövelser. Tack Anna, och alla ni andra också som peppar mig. Känner att de där hornen börjar komma i pannan på mig nu. Det är ett bra tecken. Lite jävlar anamma finns det kvar :D.

      • Det är nog inte helt ovanligt att bli osäker på om manuset håller eller inte. Tror både du och jag och många andra känner så ibland! Men det innebär inte att det är dåligt! Kämpa på nu, du är snart på mållinjen!

      • Ja det är dags att sluta deppa nu. Maria på Debutantbloggen tog upp just refuseringar idag och hur man ska hantera dem. Blev riktigt peppad av det så nu ska jag kavla upp ärmarna och kämpa på :). Några refuseringar är ju faktiskt inte hela världen trots allt :-).

      • Du har ju inte ens fått några refuseringar än Carola, och det är ju onödigt att ta ut det i förskott :-). Jag har fått 8 refuseringar so far. Det är trist men livet går vidare. Jag tänker inte ge upp! Jag ska läsa debutantbloggen, tack för tipset.

      • Haha, bättre att hålla repet lågt så jag kan hoppa över det istället för att låta det strypa mig :). Har aldrig hört talas om någon som fått sitt manus antaget vid första utskickat så jag ser det mer som rimligt utan att jag är bedrövad, ledsen eller ens orolig längre. Egentligen är det inte refuseringen i sig som har varit problemet utan kvalitén på manuset men det går ju upp och ner det där. Nu är det mer upp igen :).

    • Nej Emma, jag lovar. Jag ska inte skriva om mer nu bara redigera så att språket flyter som det ska utan hack. Det bär emot men jag inser att jag annars skulle kunna hålla på i en evighet. Det jag vill ändra är ändå inte avhängigt för berättelsen (tror jag). Jag hoppas att jag är noggrann. Många gånger har jag den där rädslan att jag ska vara som de där som deltar i audition för idol och inte fattar att jag är urusel. När jag får feedback från min testläsare vet jag att det bara är rädsla och inget jag ska ta på för stort allvar. Att vara kritisk är bra men jag måste sätta en gräns också och våga tro mer på mig själv. Normalt gör jag det men just nu är det lite mindre med den varan ;).

  5. Det går upp och det går ner, det är en del av att skriva. Ena dagen är man usel och nästa ett geni, enligt sig själv. Det är som det ska vara. Våga vara nöjd och skicka iväg, det värsta som kan hända är att du blir refuserad och blir du antagen så är det en massa du måste ändra ändå. Lycka till!

    • Anneli och Åsa: Jag börjar bli mer och mer varse det här med refuseringar, att det gäller att beta av dem. Maria beskrev det ganska bra också på Debutantbloggen idag. Jag har tröttnat på att gnälla så nu gäller det att snabbt bli färdig så att jag kan skicka in det. Dags att införskaffa sig några refuseringar i ryggsäcken och bevisa att jag menar allvar :). Kram på er för att ni peppar mig <3!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s