Skräck och psykopater

Ända sedan jag läste Lees inlägg om trovärdiga karaktärer har jag gått och grubblat på Hannibal Lechter. Jag fascineras av karaktärer med psykopatiska och mörka sidor som får håret att resa sig i nacken. De i litteraturens värld ska jag tillägga. Konsten är just att få dem trovärdiga som Lee reflekterar över i sitt inlägg.

När jag läser Breathing life into your character så uppmanar författare Rachel Ballon att du ska plocka fram dina egna inre mörka sidor. Och att ta fram känslan av rädsla och skräck för att sedan föra över det till karaktärerna. Mina mörka sidor? Hon menar att alla har det men jag känner mig som en ullig fluffig kanin som försöker leka ett lejon. Däremot har jag inga problem att känna skräck. Det känner jag ganska ofta. Alltså, utifrån saker jag hittar på i min fantasi. Jag föreställer mig händelser som ibland är lite väl verkliga så att jag glömmer verkligheten, ungefär som flashback. Vet inte varför och vart jag får de där tankarna ifrån. Jag har aldrig lidit av dem och troligen är det en produkt av väldigt livlig fantasi. Senaste tiden har jag haft flera ”otäcka” drömmar med karaktärer som definitivt hör hemma i skräckgenren. När jag har vaknat har jag känt mig näst intill euforisk av vilka säregna karaktärer som jag skulle kunna skriva om. Det är bara det att jag saknar en vettig handling jag kan placera in dem i. Får väl börja samla på dem som ett sorts skräckkabinett och plocka ur när jag skriver framtida manus. Är det bara jag som har sådana här fantasier? Stephen King borde ju ha liknande erfarenhet =).

Annonser

12 thoughts on “Skräck och psykopater

  1. Jaaa, haha, skräckkabinett, det låter som en jättebra idé. Tänk vilket stall av ruggiga typer du kan samla på dig! :D I’d say go for it! Man vet aldrig när man får användning av dem.

    • Fick en liten idé om att skriva en novell med några av dem. Vet fortfarande inte vad kärnfrågan ska vara. Lägger jag manken till dyker det nog upp något men jag har fullt upp men nuvarande projekt. Suck, inte mycket redigerat idag men jag får vara nöjd ändå. Det jag petade i blev i alla fall mycket bättre =).

  2. Det är ju perfekt att ha en sådan härlig skattkista med skräckfigurer att gräva ur. Jag skriver också om jobbiga saker, men inte i skräckgenren. Däremot drömmer jag om saker som jag känner att jag kan använda i mina berättelser, drömmarna kan verkligen vara en riktig guldgruva. Och fantasin är det inget fel på, vilket kan vara väldigt jobbigt i vardagen. :)

    • Hade jag inte bloggat om det här hade jag nog inte kommit på tanken att spara dem. De har alltid surrat runt i periferin. Nu låter det som om jag har stora problem med mig själv med alla dessa otäcka fantasier men jag hade en mycket bra uppväxt och har inga ångestproblem heller =). Så, då har vi rett det ur världen :D. Kan King så kan jag =).
      Härligt att du också har drömmar som inspirerar. Känns genast skönt att inte vara ensam =).

  3. Så där är det. Med skräckkabinett och allt. Känner igen mig. Och jag skulle faktiskt säga att det där med att plocka fram sina mörkare sidor också inkluderar just det du beskriver. Alltså att man kanske inte medvetet går omkring och har alla mörka sidor utan att de också är det där som man känner att man själv blir skrämd av. Att det är just där man ska gräva för att få till de där hemskingarna. Kör på bara med att skriva ner allting trots att du ryser medan du gör det. För blir du rädd, då kan andra också bli det.

    • Det kanske räcker så som du säger. Att rysa på och samla på mina hemskingar i kabinettet. Jag kanske ska satsa på Skräckfantasy =). Redan som tonåring älskade jag att läsa ur en novelsamling som gavs ut varje år och hette Rysare. Stephen King har också alltid varit en stor favorit.

  4. Går det inte att plantera in desa otäckingar i ditt pågående manus som en bikaraktär eller en karaktär som ställer till det för dina huvudkaraktärer? det är ju ett bra sätt att piffa upp en berättelse genom att slänga in en skurk.

    • Du anar inte vilka fulingar jag har i beredskap :). Några visar sig redan i första delen men många figurerar i periferin. Lite krypande under huden du vet. Minsta felsteg så är min karaktär och den hon älskar riktigt illa ute. Har börjat undra om jag också tangerar skräckgenren men då vet läsaren mer än karaktären och det är lite svårt när man skriver i första person.

  5. Hur gick det hos tandläkaren? Köpte du några fina notebooks? Självklart ska du samla på allt du kommer över. Det bästa med att drömma om det är ju att det bara av själva drömmen blir rätt flummigt, vilket kan vara ett förlösande faktum om du ska skriva skräck. Eller om du bara vill ha otrevliga personer i dina berättelser. Jag råkade gå förbi en bokhandel idag utan att gå in och köpa en paperblanks. Jag fattar inte hur jag kunde ha sånt glapp att jag missade det. ;)

    • Det gick bra hos tandhygienisten. Jag hade inget hål som tur var. Men kalaset kostade ändå så mycket att det är alldeles för mycket månad kvar för att jag ska ha råd med de där notebooksen. När lönen kommer ska jag köpa dem :). Men hur lyckades du glömma dem :))?
      Drömmar är väldig luddiga många gånger men jag har en ”mar”dröm som dröjt sig kvar som skulle kunna vara grunden till en bok. Tyvärr handlar den om vampyrer och det har jag ingen lust att skriva om. Egentligen gillar jag vampyrer men det är lite för mycket av den varan i litteraturen just nu. Men jag har nog med mitt nuvarande trilogiprojekt så jag lider inte :)).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s