Bikaraktärer

I ett föregående inlägg tog jag upp vikten av hur man gestaltar och beskriver bikaraktärer. Ingen karaktär är mindre viktigt. Det är en fantastisk möjlighet att driva berättelsen åt ett annat håll enligt James Scott Bell och jag håller verkligen med honom. Jag har ett tydligt exempel hur jag själv har ändrat på en sådan roll från fullständigt intetsägande till en aning mer karismatisk.

”Med snabba steg gick jag fram till kassan och la upp mina varor och betalade. Det
gick fort att rafsa ihop maten i kassarna och jag skyndade mig ut genom entrén.”

Från att inte ha existerat alls (kassörskan) till det här;

”Med snabba steg gick jag fram till kassan och la upp mina varor. Kassörskan tuggade slött på sitt tuggummi med öppen mun och hennes kroppshydda såg ut att hindra henne i det mesta hon företog sig. Frustrerad trampade jag på stället och övervägde om jag skulle be henne att rappa på lite. En avmätt blick från henne sa mig att hon var den typen som skulle skita fullständigt i ett sådant påpekande. Troligen skulle hon istället av ren protest utmana mig med att jobba ännu långsammare. Jag bet ihop och rafsade  tillslut ihop maten i kassarna efter att jag betalat och skyndade mig ut genom entrén.”

 

 

Annonser

15 thoughts on “Bikaraktärer

    • Precis :-)! Det är det som är så häfftigt med att skriva (och läsa). Du behöver inte få allt serverat och ändå få en tydlig bild av karaktären. Stephen King, en av mina favoriter, trycker just på detta och som jag har anammat. Huvudkaraktären har jag dock beskrivit lite tydligare eftersom manuset inleds med att hon ser sig själv i en spegel och hennes utseende har betydelse för handlingen.

  1. Jag håller med Lee. Man behöver ju faktiskt inte hårfärg el dyl, för det kan man föreställa sig själv. Och jag antar att det inte är en så viktig person att det gör någonting om vi föreställer oss henne med en annan hårfärg än vad du hade tänkt. Huvudsaken är att vi ser henne tydligt framför oss, och det gör man med den beskrivningen. :)

    • Du behöver inte alls ursäkta dig Åsa :)! Jag har respekt för dina kommentarer och tar dem inte alls negativt utan tvärtom :).
      Lösryckt så tycks kanske inte den här förändringen tillföra något men något särskilt har hänt i butiken som gör att min karaktär vill ut därifrån fortare än kvickt. Min avsikt är att skapa hinder på vägen och frustration. Ser du, din fråga var inte helt oberättigad :). Frågan ”varför” är jätteviktig som du säger. Tack fina Åsa!!

  2. Bra där! Man ser kassörskan framför sig. Jag skulle (och brukar) själv bli frustrerad av att stå i kö i mataffären, utan att det har hänt nåt särskilt i butiken som gör att jag vill ut. Så jag kan identifiera mig med din karaktärs frustration!

    • Ha ha, ja nog kan man bli irriterad av att stå i kö i en affär men då är det oftast kunderna framför som jag irriterar mig på och inte hen i kassan. Har jag bråttom till dagis vill jag inte hamna bakom en pensionär som velar hit och dit med sina kontanter :).

      • Precis, det känns ju som om det alltid strular i just den kö man själv står i: Folk framför som ska betala med 2743 enkronor, kvittorullen tar slut osv.

      • Ja varför strular det alltid i den kö jag ställer mig i? Frustrerad står jag och ser på köerna bredvid hur de går mycket snabbare men har fyllts på och jag räknar ut att det kommer att ta lika lång tid om jag byter kö och står därför kvar uppretad som ett bi över mitt öde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s