Jag har ansträngt mig för varje mening, för varje ord, ja för varje bokstav. Men det gick bara inte. Till sidan 39 kom jag. Då var det stopp. Finito. Då fick det helt enkelt vara nog. Jag insåg att jag avskydde sättet den var skriven på. Hennes stil. Hur ska jag då kunna läsa 552 sidor tänkte jag och förstod att det bara var att ge upp. Det skavde och gjorde nästan ont i huvudet när jag kämpade mig fram bland de få sidorna. Kanske var det inte rätt dag för den boken? Vilken bok undrar ni?
”Lyckan är en sällsam fågel” av Anna Gavalda. Någon som läst den?
Istället återgår jag till något som verkligen berört och inspirerat min skrivande själ. Något som jag vet att jag kommer att läsa om och om, många gånger. Jag har den som e-bok i min telefon. ”Om att gråta sig till sömns och annat trams” av Roza Takiporian. En novellsamling skriven med ett språk av sällan skådat slag. Jag älskar den! Den dagen jag har fastnat i mitt eget skrivande kommer jag att söka tröst och näring i Rozas noveller. Så vackra. Så målande. Allvarsamma och ibland sorgsna men ändå lyser det en värme i dem som gör mig så melankoliskt lycklig.
Carola Strömstedt 
Jag känner inte till författaren men kollade in ett smakprov på Provläs och förstår vad du menar. Det tar emot för varenda rad. Jag tycker du gjorde rätt. Man ska inspireras och influeras av författare man tycker om. Det har hänt att jag avslutat böcker som jag inte gillat, men bara om det var en sådan bok som jag ville ”ha läst”, som kändes nödvändig om än inte så himla rewarding. Men för det mesta lägger jag ifrån mig dem om de inte griper mig. Jag har till och med lagt ifrån mig ett par Nobelpristagare och sagt att de må så vara, men min tid är viktigare än så. :)
Jag har också lagt ifrån mig Nobelpristagare. Först tänkte jag att; Nu ska jag vara lite kultiverad och hänga med vilka de stora författarna är och läsa deras böcker. Bah! Det var ju ingen idé. De sa mig ingenting. Eller så fattade jag ingenting. Nej min tid är också för dyrbar för att slösas på obegriplig litteratur som inte ger mig någonting =).
Åh, vad det värmdes att läsa de fina rader du skrivit om min bok. Väldigt, väldigt svårt att beskriva det lilla glädjeskuttet mitt hjärta nyss gjorde.
Jag har också försökt att läsa Gavaldas ”Lyckan är en sällsam fågel och ”Tillsammans är man mindre ensam”, men inte orkat traggla mig igenom dem. Tyvärr. Jag tycker om Gavaldas sätt att skriva i KORT format, dessvärre inte i det längre romanformatet. Har du läst hennes novellsamling ”Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans”? Eller de små böckerna ”Jag älskade honom” och ”En dag till skänks”? Mycket, mycket bättre än hennes längre romaner. Novellsamlingen är en av mina favoritböcker.
Vad glad jag blir Roza att du suger åt dig av berömmet för du förtjänar det verkligen!!
Nej jag har inte läst Gavaldas noveller men jag blir helt klart nyfiken :). Det låter som om du kan ha inspirerats av henne utifrån de korta meningarna :)?
Så roligt när någon uppskattar det man gör, i synnerhet det man skriver kan jag känna, då det är ett så personligt och på något sätt ”djupgående” hantverk. Du förstår nog vad jag menar.
Ja, det kan jag säga att jag har. Hennes novellsamling var en stor inspirationskälla för mig. Därför jag blev så besviken och förvånad när jag sen skulle läsa hennes längre romaner. Tänkte att det kanske bara var jag, men jag har ju hört om fler som inte gillat hennes tjockare romaner.