Recension – Legenden om Morwhayle, Häxmästaren

Adlibris beskrivning:

En motvillig hjälte och hans försvunna tvillingsyster. Ett magiskt svärd. En uråldrig drake. En ondskefull häxmästare, på väg att åter stiga upp ur graven

Så låter upptakten till årets bästa barn- och ungdomsbok – den första delen i en serie om tre.

Arteil Krill är femton år och har levt nästan hela sitt liv i småstaden Gopnyk. För tio år sedan försvann hans tvillingsyster Malda under mystiska omständigheter. Arteil trodde väl aldrig att han skulle få se henne igen – och definitivt inte att hon en dag plötsligt skulle stiga fram ur en magisk portal bakom garderoben i hans eget sovrum! 

Så börjar en halsbrytande resa. Arteil och Malda beger sig till den myllrande staden Morwhayle, på andra sidan havet. 

Det visar sig att Malda har vuxit upp hos ingen mindre än den ondskefulle häxmästaren Wurzel Stern, och har fått lära sig mer än något barn borde om hur svart magi fungerar. Arteil följer sin syster utan att egentligen veta vad hon har i kikaren – tills det visar sig att hennes plan är att väcka häxmästaren från de döda. Malda lyckas stjäla den magiska formelbok som behövs och flyr.

Vems sida ska Arteil stå på? Är hans syster verkligen ond? Tillsammans med sin far Gilrem och faderns gamle magikervän Scurvley försöker Arteil förhindra att häxmästaren vaknar. Och Arteil vill hitta Malda igen. Jakten på Malda och häxmästaren kulminerar i en strid på liv och död vid häxmästarens övergivna borg i spökstaden Murlegh.

Vilket äventyr!!! Vilka magiska kvällar! Varannan kväll har jag läst högt ur boken för min snart åttaåriga dotter. Som vi har älskat dessa stunder. Varje gång när det varit dags att sluta och släcka lampan har det protesterats. Vid ett tillfälle har min vanligtvis ganska lugna dotter rivit ner saker i frustration över att lässtunden varit över.

Peter Bergting har inte vid något tillfälle misslyckats med att skapa en känsla av spänning – ett äventyr ständigt på väg. Visst har det stundvis varit svåra ord för ett barn att förstå men det har också varit bra tillfällen att lära sig något nytt. Ibland har jag hoppat över lite väl ingående beskrivningar av de odödas ruttnande kroppsdelar. När detta blev känt för min dotter fick jag en skarp tillsägelse att det är hon som bestämmer när det är för läskigt. Hon liksom jag fängslas av alla väsen i boken. Orobouzer, varulvar, bargester och för att inte tala om den egensinnige draken Gorgobestor.

En viktig ingrediens i fantasy är strider och jag måste säga att jag är djupt imponerad! Denna ingrediens är som de fräschaste primörer i en välkomponerad rätt. Peter kan sin sak och beskriver dem som om du stod bredvid och såg allt med egna ögon. När de odöda reser sig från de mörka underjordiska gångarna reser sig håret i nacken och jag hoppas att min dotter inte ska få mardrömmar. Så levande, så vämjeligt otäckt men så rysligt bra.

Nu ligger del två, Demonprinsessan redo bredvid hennes säng. Våra bästa ovationer till dig Peter och hoppas att du får den tid du behöver för att färdigställa del tre till nästa år. Vi väntar med spänning att få följa Malda och Arteil på deras äventyrliga resor. Lennon och den svarte verkar göra sitt bästa för att intrigera :).

Annonser

One thought on “Recension – Legenden om Morwhayle, Häxmästaren

  1. Ping: Författarintervju: Peter Bergting | Carola Strömstedts blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s